Webb-tv
The Walker är en dramathriller som utspelar sig bland Washington DC:s societet. Carter (Woody Harrelson) är en "walker" som eskorterar bortskämda men försummade damer och ser till att de underhålls.
Betyg: 5 av 6
Det är ingen tvekan om att Paul Schrader är fascinerad av manliga huvudroller med ett problematiskt förhållande till kvinnor. Robert De Niros Travis Bickle i Taxi driver misstar uppvaktning för förföljelse och tar med sin flickvän på porrfilm, Richard Geres gigolo i filmen med samma namn säljer sin kropp men inte sina känslor till äldre kvinnor, för att nämna några. Schrader har varit in på homosexualiteten i Mishima - ett liv i fyra kapitel om den japanske författaren, men i The Walker, som han både skrivit och regisserat går han hela vägen genom att låta Woody Harrelson spela homosexuell sällskapsherre eller ledsagare åt rika politikerfruar i Washington. (Verklighetens walker hette Jerry Zipkin och ledsagade Nancy Reagan och Betsy Bloomingdale på sin tid.)
Harrelson är utsökt - han antyder Carter Pages läggning med subtila medel, ett ögonkast, en handrörelse, ett leende, men med integriteten och maskuliniteten i behåll till och med när han tar av sig sin tupé.
Han umgås inte med kvinnor för att han måste, han lever på egna ärvda pengar från sydstaterna - Harrelsons släpiga accent är underbar - men har förskjutits av sin familj på grund av sin läggning förstår man. Han umgås med vackra, eleganta och intelligenta kvinnor för att han delar deras intressen för konst, musik, kläder, inredning. Och vilka kvinnor sedan; Lauren Bacall, Lily Tomlin och Kristin Scott Thomas är en lysande trio.
”Att gifta sig rikt är ingen enkel sak” som Lauren Bacall uttrycker det i filmen. Underförstått, bara de bästa lyckas.
De äkta männen, politiker och ämbetsmän i Washingtons administration, är bara intresserade av sina egna intriger och maktpositioner. Kvinnorna är respresentationshustrur, bra att visa upp vid just officiella tillfällen, men i övrigt förvisade till en värld för sig. Carter Page är en ”säker” ersättning när makarna inte har tid, eftersom alla vet att han inte är sexuellt intresserad. I damernas tillvaro av idel tidsfördriv, canastaspel, shopping och drinkar är Carter Page ett salt, en man med koll och kvicka repliker. ” I´m not naive, I´m superficial”.
Men så inträffar katastrofen. Ett mord, som kan kopplas till en av damerna. Som den riddare han är ställer Carter upp, men hans lojalitet är inte besvarad. Han placeras i kylan, men vägrar för den skull att bli offer. Han startar en egen undersökning, med hjälp av sin pojkvän spelad av den stilige Moritz Bleibtreu.
Intresset svalnar en smula när The walker fördjupar sig i de politiska skumraskaffärerna bland samhällets toppar - sådant har man sett förut och blir föga överraskad av. Det är Schraders sedeskildring från en lika sluten som luxuös kvinnovärld bakom makthavarnas ryggar som fascinerar. Bryan Ferrys längtansfulla, sorgesamma röst på soundtracket passar som hand i handske till Carter Pages genomskådande dandy, som vet allt men avstår från att sälja ut sina före detta väninnor.
Se även: Reflexer i ett gyllene öga av John Huston
