Betyg: 2 av 6
The boys are back är filmen som möjligen upplevs som progressiv i länder som ligger några decennier efter Sverige i jämställdhetsfrågor men som i vårt land tack och lov är urbota mossig.
En pappa (Clive Owen) som hittills inte ägnat sina söner mycket uppmärksamhet tvingas till ansvar sedan hans älskade hustru hastigt dött i cancer. Det minutiöst shabby-chict inredda huset nånstans på den australiska vischan förfaller snabbt till svinstienivå och ungarna hålls på humör medelst vilda grabblekar av typen vattenkrig inomhus.
Det är naturligtvis inte hållbart och efter ett par minnesbetor samt några kloka ord från kloka mammor utvecklas hopplöst helslarviga pappan till en charmigt halvslarvig pappa.
Den märkligt ogenomtänkta dramaturgin och den dravligt sentimentala dialogen – späckad som så ofta i filmer om anglosaxiska barn med citat ur Peter Pan – sänker denna grabbmysfilm så lågt att inte ens Sigur Rós finstämda musik kan rädda den.
