Betyg: 2 av 6
2 Den artificiella människan har länge haft en särskild plats i Hollywoods hjärta – gärna som uttryck för mänsklig ondska eller fåfänga som Fruarna i Stepford eller Blade Runner. Den senaste filmen heter Surrogates och dubblerar som ännu en ansträngning att återuppliva Bruce Willis karriär.
Willis spelar en FBI-agent i en värld där mänskligheten lever genom surrogatkroppar – en uppdatering av genren som ska föra tankarna till nätets avatarer. Slappa, småtjocka du sitter hemma och kontrollerar en förfinad sexig version av dig själv – vilket i Hollywoods ögon innebär stora bröst och svarvat hakparti. Brottsligheten är noll och det finns inga mord eftersom surrogaten är utbytbara . Förutom en handfull surrogatvägrande typer, som lever i reservat, är alla nöjda. Tills någon börjar använda ett vapen som inte bara dödar surrogaten, utan också personen där hemma.
Surrogates bjuder inte på några överraskningar, det är samma gamla korrupta storföretag som kontrollerar världen och ensamma män som genomskådar allt. Inte ens actionsekvenserna känns inspirerade och musiken låter som om den var lyft från Arkiv X.
Surrogates är ett surrogat för en film som kunde ha väckt etiska frågor – sådana som idag ställs kring avatarer på nätet och hur vi förhåller oss till deras/våra handlingar. Fast den allra viktigaste frågan syns utanför en nattklubb i filmens inledning: Hur fungerar egentligen klubbköer i en värld där alla ser ut som Hollywoods bild av idealmänniskor?
