Kanske måste man betrakta hela denna genre, mytologisk serietidningsaction, som ett stort skämt? Jag menar: här finns en gränslöshet som i det närmaste förtar all spänning. Vad som helst kan hända när som helst, litet grann som i Lustiga Huset.

Transportproblem? Jamen då kallar vi på flygande hästen Pegasus.

Verkar den monstruöst ondsinte Kronos rentav osårbar i sin naturkatastrofala väldighet, som ett vandrande vulkanutbrott? Då smider manusförfattarna ett magiskt vapen med hjälp av några nypor Arthursaga och … ja, nej. Någon kanske tycker att det faktiskt är spännande.

Liam Neeson som Zeus i rastatovigt skägg? Ja, litet kul. Bill Nighy som Hefaistos i könshårsburrskägg? Ja, faktiskt riktigt roligt. Dessutom är det rörande hur de svinpälsiga och föga släktkära hel- och halvgudarna upptäcker och börjar brinna för mjuka familjevärderingar.

I övrigt är det mest damm, buller och surrealistiskt långtråkigt.