Betyg: 5 av 6

Små prydliga svarta sandaler rör sig stilla på den blå nålfiltsmattan. De unga eleverna i flickskolan reciterar melodiskt Koranen. I den bakre raden står Wadjda (Waad Mohammed) och trampar uttråkat på stället i sina svarta basketskor utan att röra på munnen.

Det skulle kunna vara en övertydlig bild av en ung rebell, men regissören och manusförfattaren Haifaa al-Mansour använder allt annat än explicita grepp i denna fina film om en flickas längtan efter en cykel. Istället låter hon på ett snillrikt sätt Wadjdas ögon och öron lotsa oss genom handlingen och subtilt uppmärksamma oss på de orättvisor som genomsyrar hennes vardag.

”Cykeln har gjort mer för kvinnlig frigörelse än något annat i världen”, sa den amerikanska kvinnorättskämpen SusanB Anthony i slutet av 1800-talet.

Även här blir cykeln en symbol för frihetslängtan, en metafor för att den yngre generationen i Saudiarabien långsamt är på väg mot ett mer jämställt samhälle. Wadjda skriver sitt namn och fäster det på det släktträd av män som hennes far har ställt upp i tv-rummet.

Några dagar senare hittar hon lappen ihopknycklad på bordet och stoppar den helt stilla i fickan. Men när hon slänger sig upp på den förbjudna cykeln lämnar hon det land där endast manlig tronföljd räknas.

Det samhälle där kläder begränsar, där flickor blir bortgifta och där kvinnor är beroende av en chaufför för att ta sig någonstans.


Populära quizer om film:

Vad kan du om filmens bakgrund?

Vad vet du om väder och film?

Vad kan du om filmromanserna?