Webb-tv
Veronika har allt man kan önska sig. Hon är vacker, framgångsrik och en lysande framtid väntar. Men trots det bestämmer sig Veronika för att dö.
Betyg: 2 av 6
Det är inte de suicidala som är galna, det är vår samtid med dess kyla, hyckleri och sjuka ideal. Det anser Veronika, till det yttre framgångsrik och lyckad i alla avseenden, inombords arg och olycklig. Så den unga snygga kvinnan sköljer ner många tabletter med bourbon och skriver ett självmordsbrev till ett av de högblanka magasin som står för allt hon föraktar.
Men det går inte riktigt som Veronika vill. Hon vaknar på en luxuös klinik med bedagad skönhet och alternativa metoder och så tar en historia sprängfylld med klichéer vid. Vackra, sköra varelser säger galna, kloka saker. Sedan länge stumma börjar tala i närvaro av den fantastiska Veronika. Ångest är vackert, tårar trillar sakta nerför kinder utan att ansikten förvrids. Esteticerad galenskap är vedervärdig och i denna filmatisering av en Paulo Coelho-roman slås ett och annat rekord i vedervärdighet.
Underhållande för varje svensk blir det dock i en scen då vackra Veronika besöker dårhusets badbassäng och för första gången på länge får en släng av livslust. Då spelas nämligen Lisa Ekdahls hitplåga Vem vet?, länge och väl, vilket ger en ljuvligt bisarr effekt. Dock inte riktigt värd biobiljettpriset.
