The Departed kan översättas både med den försvunne och den avlidne. Filmen handlar inte bara om en utan om två ”försvunna” men ändå mycket närvarande män. De arbetar under cover.
Filmen bygger på Hongkongfilmen Infernal affairs, en blodisande thriller, som undertecknad gav högsta betyg, sex prickar. Så mina förväntningar var högt ställda. För att leva upp till Andy Laus och Tony Leungs rolltolkningar krävs det två skådespelare av Matt Damons och Leonardo DiCaprios kaliber. Och de levererar.
Intrigen är till synes enkel. Två unga polisaspiranter ur samma fattiga och halvkriminella bakgrund går ut med högsta betyg ovetande om varandra. Costigan (Leonardo DiCaprio) placeras av polisens specialenhet under cover hos stadens största gangster, där han sakta men säkert tar sig upp i hierarkin och blir bossens högra hand. Men gangstern är inte sämre. Det är han som står bakom den andra aspiranten, Sullivan (Matt Damon), som lika skickligt avancerar i polisens specialenhet och blir polischefens högra hand. Det finns alltså en mullvad i den innersta cirkeln i båda läger.
Det dröjer dock inte länge förrän de börjar misstänka varand-ras existens. Sedan utbryter en kamp med klockan om vem som ska avslöja vem först.

Martin Scorsese lägger inte bara krutet på huvudpersonerna utan har också utvecklat birollerna. När vi presenteras för gangsterchefen Costello låter Scorsese länge hans ansikte vila i skugga för att så småningom avslöja Jack Nicholson i en av de otäckaste roller han har gjort. Det finns inte ett uns av misskund i hans slippriga och depraverade gestalt.
Leonardo DiCaprio som hans falskt förtrogne har alltså all anledning att vara livrädd för att avslöjas samtidigt som han håller på att få ett nervöst sammanbrott av alla de vidrigheter han tvingas begå för att hålla fasaden intakt.
Matt Damon har det lättare i sin roll som föredömlig polis med Martin Sheen som sympatisk chef ända tills hans kollega spelad av en stenhård Mark Wahlberg börjar fatta misstankar. Då börjar också hans mask att krackelera.

Leonardo DiCaprio och Matt Damon blir mer och mer varandras dubbelgångare. De blir också mer och mer lika varandra utseendemässigt. Den ena gör onda handlingar för det godas sak, den andre gör goda saker för det ondas. Till slut vet de inte själva vilka de är. Att filmen skulle kritisera uppluckringen av gränserna mellan lagligt och olagligt är att dra för långtgående slutsatser. Däremot säger den en hel del om svårigheten att bryta med sin bakgrund. Men jag vill nog påstå att Scorseses avsikt i första hand är att underhålla.
I Infernal affairs spelade Hongkongs stadssiluett en viktig roll. The Departed är löst förankrad i den irländska delen av Boston, men man får aldrig samma känsla för miljön. Filmen utspelar sig antingen på det inglasade poliskontoret eller i mörka bakgårdskvarter. Den irländska bakgrunden är snarare en ursäkt för att låta The Departed utspela sig i en så gott som helvit, manlig miljö. Vilket i sin tur ger fritt fram för alla tänkbara nedsättande ord om ras och kön. Poliserna excellererar i att förolämpa varandra med varierande namn på det kvinnliga könsorganet, medan gangstrarna helst talar om vad de ska göra med sitt eller andra mäns könsorgan. Blodigt är det överlag, annars skulle det inte vara Scorsese.

Man sugs obönhörligt in i den allt intensivare kampen mellan de två männen, men det blir ännu mer spännande när båda visar sig vara dragna till samma kvinna, en psykolog spelad av Vera Farmiga, en tråd som filmen tyvärr släpper.
Scorseses version sackar mot slutet. Det är som om han inte kunnat bestämma sig för om det ska sluta bra eller dåligt och därför tar till den enklaste lösningen.