Betyg: 4 av 6

H A Reys klassiska böcker om Nicke Nyfiken från 50-talet åldras inte. De är fortfarande perfekta i tilltalet för riktigt små barn och deras föräldrar, som måste läsa dem om och om igen. Nicke är ju egentligen ett litet barn, bara med litet mer utvecklade förmågor eftersom han kan klättra, hoppa och springa på ett sätt som alla barn drömmer om.

Katten Gustaf, som också kan ses på bio, är snarast en ölgubbe där han sitter och jäser framför teven med sin pilsner, förlåt lasagne, och därför omöjlig att identifiera sig med.

När man nu gjort tecknad långfilm av Nicke Nyfiken har man utgått från de underbara skissartade teckningarna. Även om filmens bilder är mera elaborerade förblir Nicke Nyfiken en förtjusande uppenbarelse när vi först möter honom i djungeln nyfiket undersökande de fyra elementen. Och man låter honom tack och lov inte tala.

Men det är som om man inte litat på böckerna ”små” äventyr utan måste förstora dem med yttre intriger. Mannen i den gula hatten, är en misslyckad intendent på jakt efter en jättestaty av en apa för att öka besöken på sitt nedläggningshotade museum. Han är både omgiven av museiägarens avundsjuka son, en beundrande lärarinna och en prillig uppfinnare, som ägnas alldeles för stort utrymme.

Nicke Nyfiken själv förvandlas av en maskin till en imaginär KingKong och förföljs både av en djurhatande portvakt och elaka hundfångare.

Men här finns också fina scener som den när Nicke drar ut allt toalettpapper eller dekorerar en våning med sina handavtryck i olika färger. Det är när humorn är av detta igenkännliga slag som de minsta åskådarna jublar. Mer av det.