Julia Jentsch som Sophie Scholl.
Betyg: 3 av 6
Tysk film är på väg tillbaka och glädjande nog tar den sig även hit. Inte oväntat är det andra världskriget som dominerar. Från att tyskarna skildrats som ondskan personiferad i amerikansk film väljer de nu att ge sin syn på nazitiden. I Undergången gjorde Bruno Ganz ett ovanligt nedtonat porträtt av Hitler - helt utan de skrikiga tal som vi förknippar med honom - och därför så mycket mer förledande. I september kommer Napola - Fürerns elit, en film om varför unga tyska män drömde om att bli SS-officerare.
Uppgörelsen med andra världskriget fortsätter i Sophie Scholl - de sista dagarna. Den handlar om de berömda syskonen Sophie och Hans Scholl, som ledde motståndsgruppen Den vita rosen, med tonvikten lagd på Sophies liv. De är ju de mest namnkunniga tyska motståndarna till Hitler vid sidan av Schenk von Stauffenberg och hans misslyckade attentatsförsök.
Filmen om Sophie Scholl börjar med syskonens sista aktion – att på universitetet i München lägga ut flygblad där det står att Hitlers krig är dödsdömt efter förlusten vid Stalingrad 1943 och att det totala kriget kommer att innebära den totala undergången för tyskarna. Aktionen är nästan provocerande oförsiktig och de båda syskonen åker omedelbart fast.
Om vi inte får mer än glimtar av motståndsarbetet så skildrar Sophie Scholl desto mer från den nazistiska ”rättvisan”, de utmattande förhör Sophie utsätts för – dock ingen tortyr – och den skenrättegång som syskonparet genomgår. Deras advokater har inget att säga till deras försvar utan tittar fegt ned i bordet och ingen annan står heller upp för dem.
Även om syftet är aldrig så gott och dialogen hämtad ur förhörs- och rättegångsprotokoll hjälper det föga när skådespelerier är så entonigt – Sophies kyliga rättrådighet ställs mot förhörledarens och domarens hysteriska skrikande. De foton av verklighetens Sophie och Hans som visas under sluttexterna låter ana två mer impulsiva och livsglada ungdomar än de lugna heroer som 21 och 24 år gamla här möter döden med öppna ögon. Filmen om syskonen Scholl blir trots sitt viktiga ämne, litet för vördnadsfull för sitt eget bästa.
