Betyg: 3 av 6

En gång var Alagesien en fridfull plats, befolkad av dristiga drakryttare och belåtna bönder. Men den onde Galbatorix tog över och styr nu med järnhand, understödd av onda urgaler, ra‘zacer och Durza som är ondast och kan trolla.

Så en dag hittar pojken Eragon från Carvahall en mystisk sten som visar sig vara ett ägg och ut kommer draken Saphira som har Rachel Weiszs röst.

Eragon är utvald att återställa förhållandena. Till hjälp har han bland annat drakryttarveteranen Brom, vackra älvan Arya och tappre Murtagh, vars farsa var Morzan.

När underbarnet Christopher Paolinis populära Arvtagar-trilogi blir film sparas det inte på krutet. Helt tydligt är man ute efter framgångar i klass med Ringen och Star Wars. Blir det så är det nog mera tack vare massiv marknadsföring än filmiska kvaliteter, för jämför man med Tolkien och Lucas blir Eragon allt lite epigon.

Ounderhållande är det dock inte, varken på det visuella eller verbala planet. Särskilt det senare blir i en nordbos öron till rena svenske kocken-språket från Mupparna. ”Skolblacka-Sven” , som de till exempel säger i filmen, är en djupt viktig trollformel som ger draksyn.

Regissör Fangmeier, styv effektman bakom Jurassic Park och Rädda menige Ryan, ser till att det är snyggt att titta på och ett gäng elitskådespelare bjuder på första klassens buskis, utan minsta tillstymmelse till medveten humor.