Betyg: 5 av 6

Autenticitet. Finns det ett begrepp som förenar dokumentärfilm och gatukonst så är det detta. I den ena världen de som skapar direkt – utan gallerister och kuratorer som gör urval, utan filter och censur mellan morgonpendlare och konst. I den andra de som strävar efter att skildra verkligheten genom sina kameror. Autenticiteten är central i det värde vi som betraktare tillskriver bådas verk.

Vad kunde därför vara mer passande än att gatukonstnären Banksys film handlar om en dokumentärfilmare som följer gatukonstnärer, och sedan själv blir en?

Som om det inte var nog är filmaren Thierry Guetta, som transformeras till Mister Brainwash, besatt av att oavbrutet dokumentera sin vardag (inte olikt den gatukonstnär som bär med sig penna/ klistermärke/ sprejbruk överallt) och livnär sig på att köpa billiga kläder som han säljer till Los Angeles innefolk för tio gånger pengarna – på ett sätt som för tankarna till de auktionshus som handlar med gatukonst.

Att Banksy, en levande legend efter sina målningar på muren i Västbanken, påstår sig göra en film om en man som vill filma honom är skickligt på flera plan. Genom att berätta om den filmande fransosen presenteras Banksy själv, samt några av de bästa moderna gatukonstnärerna och deras metoder, med ett nödvändigt avstånd. Kittlande nattbilder på fasadklättrande och arresteringar, ja – men också timmar av hårt förberedande arbete.

Främst handlar Exit through the gift shop om gatukonstens natur och relationen till konstvärlden. Dess halvlegala status förenar samhällskritisk udd med graffitins autenticitet – som i sin tur ger den legitimitet att vara kritisk på ett sätt som vanlig konst inte kan vara utan att bli fjantig. Vilket gör att den kan säljas till samlare och skvätta lite farlighet över deras Picassos och Warhols. Som en pittoresk bohem på ett överklassparty.

Huruvida Guetta är ett påhitt eller inte får vara osagt. Men när Mister Brainwash föds och härmar Banksys framgångsrika utställning i Los Angeles, och på ett par veckor låter en stab skapa usla Warhol-möter-Banksy-kopior, är både kritiken och hyllandet tomma fraser som skulle kunna sägas om just Banksy. Och miljonerna rullar in.

I en film som snart blir en veritabel kinesisk ask använder Banksy sin eventuellt onda skapelse till att peka ut vad bra gatukonst är: relationen mellan hantverkskickligheten i hur man skapar och det innovativa i var man gör det. Alltså inte helt olikt en bra dokumentärfilm – för verkligheten blir ju aldrig så fattbar som när man möblerar om den på ett smart vis.

Medv: Thierry Guetta m fl.