Titeln ”360” kan i det här sammanhanget lättast beskrivas som varvet runt. Filmen är en moderniserad upplaga av österrikaren Arthur Schnitzlers pjäs ”Ringlek” från 1897, som filmatiserats flera gånger. Som den klassiska räknas Max Ophüls ”La Ronde” från 1950. Det som kommer en nutida betraktare i tankarna är kanske snarare Robert Altmans ”Short cuts”. Den brasilianske regissören Fernando Meirelles, känd för bland andra ”Guds stad” och ”The constant gardener”, knyter ihop en rad öden i lustans tecken, den åtrå på ont och gott som styr oss bort från förnuftet.

Det börjar i Wien med att unga Mirka (Lucia Siposová) får jobb hos en internethallick i Wien – hon säljer sig alltså via nätet. Hennes första kund blir den internationelle affärsmannen Michael (Jude Law) som lockats av hennes foto. Mötet går dock inte som han tänkt sig.

Hemma i London blir Michael i sin tur bedragen av hustrun Rose (Rachel Weisz) som träffat en brasiliansk fotograf på jobbet, som i sin tur bedrar sin flickvän, som i sin tur … Och så går historien vidare från person till person, från stad till stad, Paris, London, Bratislava, Rio, Denver, Phoenix, från samhällets toppar ned till dess bottenskikt, från rika gangstrar till nyutsläppta sexualförbrytare spelade av en internationell ensemble på nästan 20 personer med såväl kända som okända namn. Allt fångat i ett nervigt upphetsat foto.

Den gemensamma nämnaren är den ofta olämpliga eller förbjudna åtrå som uppstår och ibland fullföljs, ibland avstås från, men som finns där som en dunkande puls under den polerade ytan. Länge undrar man hur Meirelles ska knyta ihop alla dessa öden, men han gör det fint och elegant. Slutet blir trots allt positivt. Även om få personer fördjupas, undantaget Anthony Hopkins övergivna pappa som genomgår en utveckling, är ”360” spännande och skickligt sammanflätad underhållning.