Betyg: 2 av 6
De två brandmännen Chuck (Adam Sandler) och Larry (Kevin James) är bästa vänner. När änklingen Larry av en byråkratisk teknikalitet måste gifta om sig frågar han kvinnokarlen Chuck, som går med på det eftersom Larry räddat livet på honom. Trots att de försöker ingå partnerskap i smyg – bli ”pappersbögar” – fattar myndigheterna misstanke om bidragsfusk, varpå de blir tvungna att spela ett par offentligt.
I USA kunde kritikerna inte bestämma sig för om filmen var homofobisk i sitt staplande av bögklichéer eller om den egentligen var subversiv eftersom alla gamla stereotyper överdrivs till den grad att ingen kan ta dem på allvar.
Debatten döljer att det här är den mest misogyna och rasistiska film som fått biodistribution på länge, vilket gör att den handfull skämt man lyckas med blir helt mosade. Kvinnor är horor (som de fem-sex stycken Chuck ligger med varje natt) och i ett fall madonnor, som Jessica Biels faghag till advokat. De enda i Chuck & Larry som är okej är vita män, bögar eller inte, så länge de inte beter sig som flickor: Ja, att i modern tid låta Rob Schneider göra en grov karikatyr på en feminin kines är inget annat än häpnadsväckande.
Fast det mest anstötliga är ändå Adam Sandler. Denne överskattade skådespelare som i b-komedi efter c-komedi står i sidan av bild och med nasal röst och förvirrad spelstil liknar en feg skolgårdsmobbare är i lika stort behov av att stoppas som bögskämt, rasism och sexism.
