Webb-tv
Maradona: revolutionären, fotbollsspelaren, människan, guden, familjefadern, missbrukaren, legenden skildrad i en dokumentär av hyllade filmregissören Emir Kusturica med musik av Manu Chao och Sex Pistols.
Betyg: 3 av 6
Emir Kusturicas dokumentär om den argentinska fotbollspelaren hade kunnat heta ”Looking for Maradona”, en passning till Oliver Stones film om den kubanske diktator som Maradona har tatuerad på ena benet.
För det är vad den serbiske regissören ägnar filmen åt; söker olika sidor av fotbollsgeniet (den klentrogen behöver bara se El Diegos mål som klipps in med jämna mellanrum) som blev en kokainmissbrukande tjockis och i dag, fri från droger, ägnar sig åt att prata politik och medverka i tv-shower. Hans hjältestatus i Argentina går att tala om i religiösa termer och till filmens roligaste sekvenser hör Diego-kyrkans riter, där man gör ett mål med ”Guds hand” för att bli medlem.
Filmen är också ett reflekterande från Kusturicas sida – både i en personligt hållen berättarröst och i bild, där regissören är med nästan lika mycket som fotbollspelaren. Han är fascinerad av Maradonas liv och jämför honom med fattiga, ädla rollfigurer ur sina egna filmer. Själv jämför sig Maradona träffande nog med De Niros boxare i Tjuren från Bronx – ”han vill förstöra allt”.
Så långt är det ett mångsidigt, om än lite rörigt, porträtt. Tyvärr kan inte Kusturica tygla sin politiska naivitet, som inte tycks stå långt efter Maradonas egen. Han vill upphöja en ikon – Maradona är ju lika mycket ett t-shirt tryck som Che – till politiker, och det förstör så när filmen. Det hade räckt långt med Maradonas förklaring till hur han och lagkamraterna – och förmodligen alla andra argentinare – tolkade segern över England 1986: en hämnd för Falklandskriget. Men Kusturica blir så upphetsad av detta att varje montage av underbara mål, till tonerna av Sex Pistols God Save the Queen, avslutas med en animation där Maradona dribblar huvudet av Thatcher, Blair eller Bush.
Världsledarna, säger regissören, har misslyckats och vi behöver nya politiska förebilder – som Maradona. Och så klipper han helt ogenerat in bilder på hur Hugo Chávez och andra diktatorer tar varje fototillfälle att gosa med mannen som en gång var bäst i världen på fotboll.
