Betyg: 4 av 6

Behandlingen är den tredje filmen i Filminstitutets rookieprojekt, som går ut på att ge debutanter med egna idéer möjlighet att göra en film på en liten budget. De andra filmerna är Karaokekungen och Miss Kicki.

Johan Jonason gör en dygd av nödvändigheten och håller under 80 minuter sig strikt till tre huvudpersoner i denna milda satir på udda terapier. Roy (Andersson) är sjukskriven sedan ett och ett halvt år för depression och ont i ryggen. Han ligger mest i sängen och ser på tv. Hans fru Eva (Fritjofson) håller på att gå upp i limningen av frustration. Den alternative terapeuten Carl (Johnsen) raggar upp henne och plötsligt befinner sig Roy och terapeuten ensamma i en stuga med okänd adress bland klipporna i Bohuslän, medan Eva hänger sig åt friheten.

Roy får springa och lyfta medan Carl för upprörda telefonsamtal med sin egen amerikanska guru, vars motto är att ”stress och förvirring förstärker självutvecklingen”. Terapeuten är minst sagt obalanserad och man undrar oroat hur det ska sluta.

Det är puls i bilderna, skådespelarna är utmärkta och förvecklingarna roliga. Kanske ligger förklaringen till det lätta handlaget i att Johan Jonason, som både skrivit manus och regisserat, kommer från konststudier i London och Stockholm. Bland alla svenska höstfilmer om män som bryter samman i radhusområdet och springer till skogs känns Behandlingen oväntat upplyftande.