Webb-tv
Russell Crowe spelar den legendariske karaktär som generationer lärt känna som Robin Hood och vars äventyr överlevt i modern mytologi och väckt fantasin hos de som delar hans äventyrslust och rättfärdighet.
Betyg: 4 av 6
Men farhågorna om ett osammanhängande hafsverk besannas inte. Brian Helgelands manus är ett skamlöst men fiffigt hoppusslande av myter och historia som håller intresset vid liv hela vägen, trots några enormt långsökta sammanträffanden. Här är Robin Longstride en enkel bågskytt, som på vägen hem från korstågen iklär sig en död riddares identitet och får en avgörande roll i ett England på tröskeln till inbördeskrig.
Persongalleriet känns igen, från Lille John till Prins John. Den sistnämnde spelas med intressant ambivalens av Oscar Isaacs, och Danny Huston gör en ovanligt osympatisk Rikard Lejonhjärta, vars förkärlek för plundring blir hans fall redan tidigt i filmen. Men klarast lyser Cate Blanchett som Marion, knappast någon jungfru utan en stenhård änka som ifrågasätter kyrkans makt och folkets rättslöshet.
Historien har som sagt filmats förut, och Ridley Sott själv har sagt att hans favorit bland föregångarna är Mel Brooks hysteriska parodi Karlar i trikåer. Och även om Russel Crowe varken bär trikåer eller dansar cancan så finns det ändå en lätthet i filmen, trots många rynkade pannor och storslagna ansatser.
Robin Hood är ingen Gladiator, därtill är den alldeles för munter. Medan Maximus var hämnaren som skenade mot sin egen undergång är Robin Longstride en listig opportunist som längtar efter ett bättre liv men som också instinktivt vill göra gott.
I jämförelse med nästan vilken annan actionfilm från 2000-talet som helst är den dessutom ovanligt snäll i våldsskildringarna. Scott bjuder helt enkelt på ett stycke gammaldags, välspelad matinéunderhållning, och det är ganska härligt.
