Betyg: 4 av 6

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig, men att Michael Jacksons svanesång skulle upplevas i en biografstol på Kungsgatan var nog ändå bortom tankarna för de flesta fans då han i början av året annonserade sina comebackshower. Samme man som skulle ha regisserat showen på O2 Arena, Dirty dancing-koreografen Kenny Ortega, fick nu i stället ta rollen som filmregissör.

”Upptäck mannen du aldrig lärde känna” lovar filmaffischerna, men This is it är snarare en ren konsertfilm, som sådan dock inget att missa för hans hängivna trosföljare. Först här förstår man vidden av de ambitioner han hade för den föreställning som nu ironiskt nog blev det bästa han aldrig gjorde. Vi kommer visserligen något steg närmare vår tids mest mytiska popikon när vi ser honom hunsa sina musiker och med mjuk, men bestämd stämma be dessa att spela lite mer funkigt. Aldrig tidigare har så många släppts in till en lite mer verklig Michael Jackson som här söker sig fram till det ultimata framförandet.

Det smärtar dock att se vilken show vi missade. De trickfilmade projektionerna av 1100 dansare i They don´t care about us och 3D-versionen av Thriller-videon hade verkligen tagit andan ur publiken. Och att se honom inklippt och agerandes mot Rita Hayworth i Gilda, vilket skulle ha varit introt till Smooth criminal, är förstås pompöst underhållande på sedvanligt Jackson-vis. Scenerna från själva repetitionerna är däremot av förklarliga skäl halvfärdiga, man får höra honom sjunga fragment av verserna och spara sin röst, egentligen inte mer än så. En film för fansen? Ja, men dom är väldigt många.

Något som lyfter filmen är dock strävan efter att interagera med publiken och få den att klappa händerna i takt, nästan som om det vore på riktigt. Åtminstone på premiären så viftades det med händer och tårar rann längs kinderna på de mest hängivna beundrarna. Något säger mig dock att det avslutande framförandet av Man in the mirror knappast lär vara det sista vi ser av Jackson, detta är snarare början på hans liv efter döden.