Betyg: 3 av 6
Robert Lepage är en gudabenådad teaterregissör. Den som såg hans gästspel i Stockholm med ”Dragon”s trilogy” och ”Seven streams of the river Ota” glömmer dem aldrig. Trots att föreställningarna var mellan fem och sju timmar långa ville man aldrig att de skulle ta slut. Man glömmer inte heller hans enmansföreställning ”Nålar och opium” där han hängde upp och ned i ett nät eller hans uppsättning på Dramaten av ”Ett drömspel” som utspelade sig i en snurrande kub.
Tyngdlösheten återkommer också i hans film ”The far side of the moon”, där månens baksida blir en bild för tillvarons okända djup. I öppningsbilden förs vi via en tvättmaskins snurrande cylinder ut i rymden till en svävande rymdstation, från vilken huvudpersonen Philippe blickar ut. Det är mycket vackert. Liknande övergångar återkommer filmen igenom och bildar svindlande broar mellan jordeliv och rymd, barnet i
magen - kosmonauten i sin rymdkapsel.
Robert Lepage spelar en dubbelroll som bröderna Philippe och André, bosatta i ett snöigt Quebec. Philippe värvar till vardags tidningsprenumeranter per telefon, men skriver i hemlighet på en avhandling om rymden, som ingen tyvärr förstår. Han spelar även in en film om sin tillvaro ägnad eventuella andra livsformer i rymden.
För övrigt består hans värld av minnena efter den älskade mamman och den bittra rivaliteten med brodern. Brodern André är tv-meteorolog och lever till synes nöjd med sin piercade pojkvän. Moderns död gör att bröderna sakta tvingas närma sig varandra. Vem ska ta hand om guldfisken?
Philippes avhandling spelar en viktig men förvirrande roll i handlingen. När han ska presentera den för en rysk expert kommer han - liksom i en mardröm - hela tiden för sent, antingen har experten redan rest eller så försover han sig inför den stundande föreläsningen. Det är inte förrän Philippe till slut når försoning med sin andra sida, André, som förlamningen släpper och han lättar för att i slutbilden sväva som en måne runt jorden.
