Betyg: 2 av 6
Morgans heter i förnamn Meryl (Parker) och Paul (Grant). De är framgångsrika New Yorkare, nyligen skilda på grund av Pauls otrohet, något denne djupt ångrar. Mitt under ännu ett dödfött försök att vinna Meryl åter blir de båda vittne till ett torpedmord på hög nivå och måste omplaceras enligt vittesskyddsprogrammet. Ny vistelseort blir en håla i Wyoming, där de två manhattaniterna kippar runt som fiskar utan vatten. Skjutvapen, björnar, republikaner och bacon och är några kulturchocker man stöter på. Men mitt i alltihopa kanske också en nyspirad kärlek …
En del av oss håller Hugh som den romantiska komedins bäste Grant sedan Cary och trivs ofta utmärkt med det endaste ena rollfack han så ledigt spelar ur. Många kan visst känna liknande sympati inför Parkers insatser på film och i tv. Men här funkar det tyvärr inte alls.
Delvis beror det på att storyn är förutsägbar, fyrkantig, falskklingande och slarvig. Än mera fallet är att Ms P och Mr G är dåliga filmpartners och tillsammans skapar så tunn kemi att bådas repliker faktiskt lika gärna kunde ha ringts in på telefon. Vad som övrigt bjuds räddas med näppe av solida birollsinnehavarna Elliot och Steenburgen, som det är viss fröjd att ta del av då de är i bild. Olika rednecks levererar en och annan kul oneliner de med.
Två-betyget kan därmed bli en trea om man inte har alltför högt ställda förväntningar. Men blir till det lägre med tanke på precis rättvist ställda sådana, på dessa rutinerade spelare som här bara slösas bort – av ingen annan än regissören till den avsevärt mycket bättre romcomen Music and lyrics.
