Gillar era barn lik, skelett och levande döda med löst sittande lemmar är detta filmen för dem.
Det är 13 år sedan lille Cole såg döda människor i ”Sjätte sinnet” som var en film för vuxna. Denna gång vänder man sig till de yngre biobesökarna.
Lille Norman är också eljest, hejar på fler döda än levande på sin väg till skolan, döda som bara han kan se förstås.
Det börjar försiktigt med att Norman sitter med sin, som det visar sig, döda farmor och ser på skräckfilm i tv och ökar därefter snabbt i styrka tills Norman ensam ska rädda sin hemstad från en en armé av döda uppväckta av en häxas förbannelse.
Normans väg till insikt om sin roll kantas av hemsökta skogar, knirkande spökhus och mörka kyrkogårdar, men bäst är spöket som dyker upp ur skoltoaletten.
Vid sin sida får han så småningom både en retad tjockis, en elak mobbare, en självupptagen tonårstjej och en sportfåne – välkända typer från amerikanska tonårskomedier och skräckisar.
Mest överraskande är häxans identitet. ”Paranorman” visar sig till slut handla om hur lätt mobboffer förvandlas till mobbare när underläge byts till överläge. Inte så dumt.
