Betyg: 3 av 6
All vår början bliver svår. Och ”en ung mans väg till ena pigo” tillhör förstås de vanskligaste, att våga lita på sina känslor och på hennes – att det ska kunna bli de två. Lite undrande blir man förstås när den blyge, unge mannen Oliver är 40 år fyllda som Ewan McGregor. Kvinnan Anna, spelad av Mélanie Laurent, som vi bland annat sett i Inglourious basterds och I gryningens timmar, är minst tio år yngre och betydligt mognare.
Olivers tillbakadragenhet beror på att hans mamma dött i cancer, men framförallt på att hans pappa då avslöjade att han alltid varit homosexuell och nu tänker ta igen de förlorade åren innan han dör.
När föräldrarna gifte sig på 50-talet var det omöjligt att vara öppet gay, även om hustrun visste, en problematik som filmen tyvärr hoppar över. Men Oliver har alltid anat att något inte stämde mellan föräldrarna. Som sagt, ska han nu våga krypa ut ur sitt skal?
Det börjar bra när Oliver och Anna träffas på en fest. Hon är skådespelerska men får inte tala på grund av halsproblem och måste därför kommunicera med lappar. Oliver är tecknare och försöker via just teckningar ge uttryck åt sina känslor.
Men intresset för dem och deras trevande kärlek – hur fin och vacker den än är – svalnar i takt med att pappa Hal börjar leva livet med unga älskare och glada grabbar som ställer upp i vått och torrt. Heterosexualiteten verkar väldigt enkelspårig jämförd med gaylivet.
Mike Mills är inspirerad av sin egen pappas levnadshistoria, så det finns ingen anledning att ifrågasätta sanningshalten. Sedan ett år är han dessutom för första gången gift med den förtjusande regissören Miranda July. Men det älskande paret blir för trevande för min smak. Det är Christopher Plummers pappa som är behållningen.
