Betyg: 2 av 6

Jag tycker om den första Änglagård-filmen från 1992 och jag tror att många gör det. Men det är tveksamt om det finns behov av denna av återblickar späckade hyllningsfilm-till-filmen, och av att få samma intrig idisslad och serverad som ännu en uppföljare.

Fanny (Helena Bergström) har nu flyttat till Mallorca och öppnat hotell. Hennes dotter Alice (Molly Nutley, som ärvt mammas tårkanaler) har fått en vänförfrågan på Facebook av Mårtens (Jakob Eklund) jämnåriga son, och därför vill hon plötsligt flytta till Västergötland för att hitta sina rötter. Sagt och gjort, familjen Vaudeville återvänder till Yxared och ställer ännu en gång bybornas värld på ända. Exakt vad som är så skrämmande med den nu medelålders Fanny i Lindex-blusar och den mysbohemiska Zac i sönderfärgat hår är lite svårt att sätta sig in i, allihop borde väl känna varandra rätt väl vid det här laget.

Hur ser egentligen Colin Nutley på glesbygdsbor? Det rings i kyrkklockorna (!) när Zac och Fanny anländer till stationen. Knappt någon verkar ha ett jobb förutom den konstant kåta Mårten som sysslar mycket med att ”plöja”, och så har Per-Ove (Jan Myrbrand) förstås kvar sin lanthandel som förvandlats till ett ekologiskt paradis av Saltå Kvarn-produkter som inte skulle gå runt i två veckor på ett liknande ställe i verkligheten.

Det populäraste fordonet är cykel, tätt följt av välskött veteranbil, även om det väl rent statistiskt borde vara en Volvo V70 (när en sån slutligen dyker upp skenar korna i panik i hagarna). Trots att ingen i Sverige numera har långt till en flygplats som erbjuder direktflyg till Phuket blir det ett väldigt hallå inför risken att Fanny ska bjuda åldringen Ivar på den exotiska maträtten paella.

”Ska vi åka till lasarettet och ta såna här dna-prover eller vad det heter?”, frustar Axel (Sven Wollter) under den faderskapsduell som utspelar sig mellan honom och Ivar (Tord Peterson). Fanny och hennes dotters enträgna rotande bland släktbanden leder till ett ändlöst smällande i dörrar och upprörda känslor runtom i byn. Jag kanske har missat nåt, men har inte den här faderskapsfrågan redan retts ut ?!

Ett kapitel för sig, det mest underhållande, är Reine Brynolfssons fryntlige pastor och hans steppande pastorsadjunkt Kristoffer (Lindy Larsson). Jag vet inte om det är fler än jag som kommer att tänka på den brittiska humorserien Fader Ted men jag gillar mina associationer.

Medv: Helena Bergström, Rikard Wolff, Molly Nutley, Sven Wollter, Maria Lundqvist, Jakob Eklund m fl