Betyg: 5 av 6

Fozen river har en äkthet av samma slag som i filmer av Ken Loach, bröderna Dardenne och Mike Leigh. Liksom de tar den 44-åriga debutanten Courtney Hunt god tid på sig att berätta sin historia och att närma sig människorna i den för att ta reda på hur de tänker och hur de känner. Det är en i alla bemärkelser osminkad berättelse, där människor ser ut som de gör i verkligheten och beter sig som i verkligheten, som de måste men kanske inte alltid vill.

Det är så sällan människor gör det i amerikansk film, slås man av. Numera ska ju skådespelare vara ”larger than life” som Nicole Kidman och Hugh Jackson i aktuella Australia eller Angelina Jolie i kommande The Changeling och deras roller är lika konsekventa som målsökande robotar. Det behöver inte vara fel att se ut som och agera som en ”filmstjärna” men ibland förtar faktiskt alla välmejkade ansikten och nylagda frisyrer även det ”allvarligaste” budskap.

Huvudpersonen Ray Eddy, spelad av Melissa Leo, är raka motsatsen. Hon har ett slitet ansikte. Ögonen har för mycket mascara för att dölja tröttheten, håret är glanslöst av för många hempermanenter och kläderna är aningen för ungdomliga för hennes ålder. Men bakom detta man ser människan som kämpar i sitt allt för dåligt betalda jobb som expedit på deltid - den manliga chefen ger hellre heltiden till en yngre och snyggare tjej. Men Ray Eddy vill inte ha något medlidande, hon vill ha ett vanligt, anständigt liv.

Ray Eddy bor i en sliten husvagn med sina två sönder på gränsen mellan USA och Kanada. Hennes dröm är en ny och större husvagn lagom till jul. Tyvärr lyckas maken och pojkarnas spelberoende far lägga vantarna på pengarna till den sista avbetalningen och sjappa precis innan Ray hinner fram och husvagnen försvinner i fjärran. Och det är inte första gången detta händer förstår man. Vissa dagar får sönerna äta middag på popcorn och läsk.

Till sist finns bara den kriminella vägen kvar att gå för att få fram pengarna, att smuggla illegala invandrare från Kanada till USA över den tillfrusna St. Lawrencefloden.

Förslaget kommer från Lila Littlewolf (Misty Upham) en trumpen indiankvinna som också behöver pengar av från början dolda skäl. Rays tillgång är hennes bil och hennes vita ansikte. Polisen misstänker inte vita kvinnor för att vara smugglare. Det hör liksom indianreservatet till. Men Lila har kontakterna.

Ömsesidigt beroende och misstänksamhet som växer till förståelse och vänskap brukar vara en manlig angelägenhet på film. Här får två kvinnor spela ut hela registret och det blir riktigt roligt mitt i all misären.

Uppgiften är dock inte den lättaste. Det finns många skumma mellanhänder som ska ha sitt, invandrarna är ofta skräckslagna och därmed farliga, isen på floden är inte att lita på och polisen låter inte lura sig hur länge som helst.

För varje färd växer svårigheterna samtidigt som spänningen stiger inför hur det ska sluta . Rays söner är förstås ovetande om vad mamma håller på med, och äldsta sonen försöker lösa julklappsproblemet på egen hand.

Frozen river är ett drama som utspelar sig i ett landskap som vi känner igen från många europeiska filmer, mörkt, kallt och ödsligt. Med kvinnor som vi också känner igen, systrar till Lorna i Lornas tystnad, Angela i It ´s a free world och Poppy i Happy-go-lucky. De må gå på sparlåga ibland men de slutar aldrig att brinna för en bättre tillvaro.