Betyg: 3 av 6
När andra världskriget rasade som värst och tyska ockupationstrupper bedrev klappjakt på polska judar hände det sig att tre bröder, som en dag återvände hem, fann resten av sin familj mördad. Sorgen och vanmakten väckte deras raseri, som i sin tur födde en oanad styrka. De drog till skogs och höll sig gömda där. Ryktet om deras överlevnad spred sig emellertid, och snart slöt sig stora grupper av flyktingar till dem. Unga och gamla, män och kvinnor, svaga som starka – detta var ingen ordinär partisanstyrka, även om de i folkmun kom att kallas Bielskipartisanerna. Under flera år, om än till priset av många mödosamma förflyttningar och smärtsamma förluster, lyckades de gäcka sina förföljare. Vid krigets slut hade 1200 människors liv räddats genom deras försorg.
Historien om bröderna Bielski, skildrad i Nechama Techs roman som nu filmatiserats, är en lika spännande som otrolig historia – ett fängslande vittnesbörd om möjligheten att bevara sin mänskliga värdighet också under de värsta omständigheter.
Som film betraktad är den däremot ganska ordinär. Det är svårt att göra film om motstånd andra världskriget som inte till förväxling liknar sådant man sett förut. Hjältar med klar blick men påtvingat bistra drag, som forcerar vegetationen, som ömsom springer och hukar med dragna vapen, som trotsar den övermäktiga hakkorsmärkta fienden, som såras och tvingas på flykt men sill sist ändå segrar både mänskligt och moraliskt… Vem kan inte redan se filmen för sin inre syn? Om den är sevärd där det därför för själva historiens skull, för att minnas Bielskipartisanernas heroiska öde.
