Betyg: 4 av 6

Nunnan är berättelsen om en ung människas oåterkalleliga val som ytterst få av oss kan förstå fullt ut; Marta är 18 när hon beslutar sig för att bli nunna vid Karmelitordern, viga sitt liv åt Gud och aldrig mer gå utanför klostermurarna eller umgås som tidigare med sin stora familj. Hon avlägger eviga löften och påbörjar en tillvaro präglad av tystnad och ensamhet. Dokumentärfilmaren Maud Nycander gör inledningsvis en ansats till att försöka förstå, men ger snart upp och bereder i stället plats åt fascinationen inför ett främmande tankesätt.

Formsäkert varvas samtida intervjuer med vardagsbilder från gården i Västergötland där Marta vuxit upp samt stillbilder, stämningsbilder och intervjuer gjorda innan hon gick in i ordern. Av de senare samtalen med Maria av Bebådelsen som är Martas namn som nunna framgår att hon är fullständigt lycklig. Lyckan, menar hon, missförstås ofta som behovstillfredsställelse, medan den i själva verket är att helt och hållet leva för andra. Klosterlivet innebär utifrån detta perspektiv inte att vända sig bort från världen utan att genom bön göra allt man kan för den och sina medmänniskor. Det innebär heller inte att välja bort livet, utan att välja ett annat, kanske närmare sig själv. Den unga kvinnan med den stadiga blicken och det kluckande skrattet verkar ha ett så rikt, roligt och meningsfullt liv att man börjar fundera över sin egen tillvaro.

Filmen, som gärna hade fått vara längre, väcker just så många frågor som man inte vill glömma, tankar som man vill ha kvar men som förmodligen kommer att försvinna i den strida ström av distraktioner, intryck och upplevelser som hör en enda dag till i vår värld. Nycander visar att det viktigaste inte alltid är full förståelse; ibland är respekten och ödmjukheten inför det obegripliga värdefull nog.