Genevieve Nnaji, en av Afrikas mest kända filmstjärnor, i en tagning i den nigerianska filmen Tango with me.
Foto: Pius Utomi Ekpei
– Vad är det med män som gör att de flyr från sådant de inte kan hantera?
Genevieve Nnaji, Nigerias största kvinnliga filmstjärna, ligger utsträckt i en glänsande, svart skinnsoffa. Hon tar ett djupt andetag innan hon reser sig upp och rätar till den långa batikmönstrade klänningen:
– Jag är ju den som är gravid…
– Bryyyt, ropar regissören Mahmood Ali-Balogun, och tar sig fram mellan kameramän, mikrofonhållare, ljussättare och sminköser som trängs i det minimala vardagsrummet.
– Ilskan – kom ihåg ilskan!
Det är måndag eftermiddag och vi befinner oss i en sandfärgad lyxvilla i Ikoyi, ett exklusivt bostadsområde i den västafrikanska mångmiljonstaden Lagos. Här, i 33 gradig tropisk värme, pågår inspelningen av det moderna nigerianska relationsdramat Tango with me. Dagens scener utspelar sig hos huvudkaraktärernas äktenskapsrådgivare. Ljusgula spetsgardiner har dragits för fönstren i försök att stänga solens starkaste strålar ute.
Tango with me är en kärlekshistoria vars handling kretsar kring en traumatisk bröllopsnatt, då okända förövare stormar parets hotellrum och våldtar bruden framför ögonen på brudgummen.
– Frågan är hur de ska gå vidare, hur de ska klara av att leva tillsammans efter det som hänt, säger regissören Mahmood Ali-Balogun.
Genevieve Nnaji, som spelar huvudrollen, är en av Nollywoods högst betalda stjärnor. Hon har kallats för Afrikas svar på Julia Roberts och blev nyligen inbjuden till tv-profilen Operah Winfreys show Meet the most famous people in the world.
– Jag valde att vara med i den här produktionen för att den är annorlunda. Manuset tar upp ett känsligt ämne. Våldtäkt är ingenting man pratar om öppet, säger hon när hon pustar ut i skuggan med ett hov av uppassare runt sig.
Nigerias inhemska filmproduktion har ökat explosionsartat de senaste 18 åren. Filmerna, som spelas in under drygt två veckor med videokamera, har gjort succé världen över. Det snabba produktionstempot har gjort att Nollywood flera år gått om både Hollywood och indiska Bollywood i antalet utgivna filmer. Produktionerna ses av miljoner människor över hela Afrika, i Karibien och i den afrikanska diasporan i västvärlden.
Enligt filmskaparna själva ligger framgången i att filmerna är gjorda av nigerianer och tar upp frågor som utgår från dem själva.
– Nollywoodfilmerna tar upp våra vardagsproblem, det är därför folk älskar dem. Det kan handla om kärlek, girighet eller religiös tro, säger Mahmood Ali-Balogun.
Historiskt sett har filmskapare från Afrika varit beroende av finansiering från västvärlden. Nollywood är kontinentens första och enda ekonomiskt självförsörjande filmindustri.
– Genom våra egna filmer kan vi ge en mer nyanserad bild. Vi är inte rädda att stå upp för vad vi tycker. Ser du en afrikan som bråkar med en vit man på gatan, så är det garanterat en nigerian!
Mahmood Ali-Balogun är en av Nigerias mest respekterade regissörer. Han har varit med från Nollywoods födelse. Det var 1992 då affärsmannen Kenneth Nnebue försökte sälja ett stort parti videokassetter som han köpt i Taiwan. Han insåg att kassetterna skulle sälja bättre om det var något inspelat på dem, så han gjorde filmen Living in Bondage .
– Det speciella med Living in Bondage var att den spelades in på igbo (ett av Nigerias stora regionala språk, red. anm). Det hade aldrig gjorts tidigare, berättar Mahmood Ali-Balogun.
Filmen, som sålde i mer än 750 000 kopior, blev startskottet på en filmrevolution. Under 90-talets militärdiktatur i Nigeria hölls biograferna stängda på grund av säkerhetsrisken. Nollywoodfilmerna, som gavs ut direkt på video och dvd, gav folk möjlighet att se film hemma till en väldigt billig penning.
– Det var tillfälligheterna som skapade Nollywood. Plötsligt växte det fram en våg av nya filmskapare med videokamera.
Filmerna kännetecknades av enkel teknik och varierande skådespelarinsatser. Men trots skiftande kvalité fick filmerna en enorm genomslagskraft och utgivningen växte i rekordfart.
En solblekt filmaffisch med ett omslingrat kärlekspar sitter uppsatt vid ingången till filmbutiken Famsot Films LTD på Babs Animashaun street i Surulere, Lagos filmdistrikt. Därinne, på cirka sex kvadratmeters yta, är väggar och golv täckta med de senaste utgåvorna från Nollywood. På en bänk bland de 5 000 titlarna sitter fransyskan Bonfay Madeleine Chima Gilbert med sina två släktingar. De har valt sina filmer och väntar nu tålmodigt på butikens ägare som testspelar dem i affärens dvd-spelare.
– Vi vill vara säkra på att det är något inspelat på dvd-erna innan vi köper dem. Ibland kan de nämligen vara tomma, påpekar de.
Bonfay Madeleine Chima Gilbert bor i Paris men reser regelbundet till Nigeria för att hälsa på sina släktingar. Då är ett besök på filmbutiken i Surulere ett måste.
– Jag köper alltid med mig flera stycken Nollywoodfilmer hem. Särskilt mycket uppskattar jag komedierna, säger pensionären och packar nöjt ned sina åtta nya filmer i en påse.
I Nigeria finns uppskattningsvis 50 000 små butiker som säljer Nollywoodfilm. Ändå är just distributionen det stora problemet för filmindustrin. Snabb produktion och utgivning direkt på dvd har skapat en stor marknad för piratkopiering. Det innebär att filmerna, direkt de kommit ut, trycks upp i flera tusen kopior som sedan sprids både i Nigeria och i grannländerna.
Problemen har fått Nollywoods aktörer att söka nya vägar. Många är eniga om att tiden för snabbproducerade videofilmer är över. Det nya är högre kvalité och förändrade distributionskanaler. Trenden stämmer med statistiken för år 2009, som visar att antalet utgivna filmer minskar samtidigt som kostnaderna för de enskilda produktionerna ökar.
Ett exempel på detta är filmen Tango with me som spelas in på 35 mm film istället för video. Regissören Mahmood Ali-Balogun vill att filmen ska visas på bio, något som nyligen blivit möjligt. Tidigare har bara Hollywood-och Bollywoodproduktioner visats på landets biografer. Men i höst har två Nigerianska filmer, The Figurine och Through the glass, haft premiär.
– Det är unikt! De här filmerna är mer påkostade och håller högre kvalitet än vanliga Nollywoodfilmer. Jag tror vi ser början på en ny era, säger Michelle Bello, en av Nollywoods unga, lovande filmproducenter.
När Michelle Bello kom tillbaka till Nigeria efter studier utomlands upptäckte hon att Nollywood saknade ett branschregister. Hon tog sig därför an uppgiften att skapa ett slags gula sidorna för filmindustrin. I februari lanserar hon en webbsida som omfattar hela Afrikas filmbransch.
Arbetet har gett Michelle Bello god insyn i filmnäringen. Hon menar att det finns en ny generation i Nollywood med höga ambitioner.
– Om tre, fyra år kommer Nollywood att explodera. Vi får se en större variation av filmer som spänner över fler genrer. Och de kommer att synas internationellt på ett helt annat sätt än idag. Det är jag övertygad om.
Proppfulla minibussar, gula taxibilar, tutande mopeder och enträgna försäljare slåss om gatuutrymmet på Awolowo Road i Ikoyi. Det är eftermiddag och trafikkaoset har bara börjat. En bit därifrån, på det fashionabla kaféet Le Saison, är det desto lugnare. Vid ett av borden har Michael Akindele, vd för produktionsbolaget Fusion Media, precis avslutat ett möte med en filmanimatör. Nu knappar han intensivt på sin Blackberry.
– När jag kom tillbaka till Lagos efter studier USA ville jag pröva något nytt, något som inte gjorts här tidigare, säger han.
Resultatet blev en animerad tv-serie, som Michael Akindele själv beskriver som ett nigerianskt svar på amerikanska The Simpsons. Produktionen går under namnet The O-twins och handlar om en medelklassfamilj och deras liv i Lagos.
– Jag fick idén när jag hälsade på mina kusiner här i Lagos. De tittade alltid på Tom och Jerry. Jag ville skapa något som de både kunde uppskatta och relatera till.
Enligt Michael Akindele tar The O-twins upp frågor som familjer i Lagos möter dagligen. Problem på jobbet, om det är okej för unga att dricka alkohol eller hur man ska hantera sina grannar.
Med en budget på cirka 18 miljoner kronor är tv-serien påkostad jämfört med den genomsnittliga Nollywoodfilmen som kostar mellan 300 000-600 000 kronor att producera.
Den första säsongen kommer att visas på nigeriansk tv nästa år. Sedan väntar visningar i Europa och Nordamerika.
Michael Akindele är övertygad om att det finns en gigantisk marknad för afrikansk tecknad film.
– Cirka 77 procent av befolkningen här är under 25 år. De vill bli underhållna och titta på serier med lokalt innehåll. I en nära framtid kommer våra produktioner att visas världen över, avslutar den unga filmproducenten, rättar till den lila slipsen och går med målinriktade steg ut i solen.
