Det kan bara finnas en anledning till att en film som My bloody Valentine letar sig upp på de svenska biodukarna och det är den nya 3D-teknik som enligt förhandsreklamen skapar den ultimata skräckupplevelsen. Dessvärre räcker det inte med ett par missprydande glasögon och en djupverkan som man snart nog vänjer sig vid och därför inte vidare lägger märke till för att höja denna gruvhackeslakt över träsknivå.

Den lilla staden med det ironiska namnet Harmony drabbas tio år -efter ett blodigt trauma av nya -fasansfulla dåd och det tycks som om massmördaren Harry Warden återvänt från de döda, dragit på sig sin svarta dykarliknande dräkt igen och återfunnit sin Darth Vader-andning för plötsligt, på självaste Alla hjärtans dag, sker de mest bestialiska mord. En orgie i sadism, sexism och bristande logik tar vid. Och aldrig tycks den ta slut.