Betyg: 3 av 6

Man har sett henne förut, den ampra, rika engelska överklassdamen, som med jämna mellanrum utropar Oh dear! och Oh God! när hon inte snärtar till med ett ironiskt Thank You very much! Judi Dench kan göra henne i sömnen. Att damen i fråga döljer frivola sidor under sina sedesamma klänningar är ingen nyhet, inte heller att hon besitter allvar när stunden så kräver.

När fru Henderson blir välbeställd änka bestämmer hon att det är en revyteater hon vill ha. Tillsammans med Bob Hoskins vresige teaterchef skapar hon en londonsk motsvarighet till Moulin Rouge i Paris, med undantag för att de nakna flickorna inte rör på sig. De gör så kallade tablåer för att roa soldater på permis under andra världskriget. Teaterns drivkraft är fru Hendersons och herr Van Damms pågående dispyt. Först när det är för sent inser de vad de egentligen känt för varandra. Det är så fint, så fint men också väldigt, väldigt förutsägbart.