”Möhippan” handlar ingalunda om någon möhippa utan om några brudtärnors berusade bravader under natten före bästisens bröllop. Grejen är att det finns en hel del bitterhet inblandad här. Samtliga tre bästisar är, framför allt i egna ögon, kanonsnygga (och smala), medan den blivande bruden är rejält trivselviktig. Så varför är det just hon som får vandra till altaret, där hon möts av en välbärgad och i största allmänhet fullt acceptabel brudgum? De fattar inte. Så de festar hårt, vilket leder till komplikationer.

Och som de drar in droger i sina söta näsor! Och som de är grova i sina söta munnar! Och som de blir satta på plats och får ångra sina dåligheter. Så då är frågan om man gillar den första timmen eller den sedelärande upplösningen. Är det en befrielse att unga kvinnor äntligen får vara snuskgrisar på film? Men männen får, hur som helst, grisa på strippklubb precis som vanligt utan urskiljbara konsekvenser.

Någon ”Thelma & Louise” är detta inte.