Ännu står det tba som i to be announced på hemsidan www.berlinale.de intill ett antal filmer under den 61:a upplagan av Berlins filmfestival, men att man kommer att landa i 400 stycken är nog ingen överdrift.

Om siffran tycks lätt oöverskådlig (trots att vissa är kortfilmer) så får den slitstarka urvalskommittén ta emot cirka 4000 insända bidrag per år. Med andra ord, vad tillresta medier och lokala filmälskare kommer att få se är alltihop handplockat. 16 av dessa 4000 kommer dessutom att skärskådas alldeles extra av en internationell jury som nästa lördag ska dela ut Guldbjörnen till den allra bästa.

Det bådar för ett intressant juryjobb. Om festivalchefen Dieter Kosslick tidigare har kritiserats för att ta in för mycket glammig Hollywoodfilm, så verkar denna eventuella ovana avta med tiden. Med nyliga Guldbjörnenvinnare som peruanska Faustas pärlor och turkiska Honung har Berlin främjat den konstnärliga filmen och gett den vidare internationellt fönster på kuppen. Här hemma har till exempel båda dessa titlar visats på bio.

På årets tävlingsprogram är en fjärdedel debutanter, av vilka JC Chander trots sitt ganska hemliga namn redan har fått visst sus kring sin Margin call, en amerikansk thriller i bankmiljö som utspelar sig under ett dygn. Säkerligen hjälper en rollista med Kevin Spacey, Jeremy Irons och Demi Moore till.

Surrats har det också om Yelling to the sky, med Gabourey Sidibe i sin första filmroll sedan hennes Oscarnominerade insats i Precious. Regisserat har skådespelaren Victoria Mahoney, en inspelning som allt som allt tagit 18 dagar.

I indietraditionen syns även Miranda July, som följer upp sin 2005-hit Me and you and everyone we know med The future och ytterligare en skådespelare som debuterar bakom kameran som regissör hittar man i Ralph Fiennes. I Shakespeare-tolkningen Coriolanus ser vi honom även i titelrollen, ihop med Gerard Butler, Vanessa Redgrave och Brian Cox.

Så långt för de omedelbara namnkunnigheterna. För kännare av animerat dyker franske Michel Ocelot, som gjort filmerna om Kirikou, upp med Les contes de la nuit, där en gammal biograf om natten fylls av älvor och trollkarlar, allt i 3D. Ungraren Béla Tarr, rosad i ärkecineastkretsar men ännu aldrig biovisad i Sverige, presenterar The Turin horse, en 146-minutersskildring i svartvitt om när Friedrich Nietzsche en vinterdag i Turin 1889 möter en häst och blir från vettet.

Joshua Marston, uppmärksammad för Maria full of grace (2004), återkommer efter regijobb på Six feet under och I lagens namn till stor duk med The forgiveness of blood, en berättelse som utspelar sig i Albanien och delvis är danskproducerad, vilket också utgör all skandinavisk representation i långfilmstävlan.

Svenskt blir det i den officiella kortfilmsektionen, där både Jonas Odell (Aldrig som första gången) och Ruben Östlund (Händelser vid bank) nyligen vunnit lilla Guldbjörnen. I år syns två bidrag. Peter Larsson från Kungliga Konsthögskolan levererar rå naturlyrik i Sju dagar i skogen medan Hugo Liljas Återfödelsen är 30 minuter zombiedrama i Stockholmsmiljö som upphovsmannen gärna gör långfilm av härnäst.

Mera svensk kortfilm blir det i ungdomssektionen Generation med Niki Lindroths von Bahrs Guldbaggenominerade förvecklingsdockfilm Tord och Tord och Mario Adamsons Jag är rund, om en värld där nästan alla är fyrkantiga. I Generation deltar även Lisa Aschans Göteborg-belönade långfilmsdebut Apflickorna, på god väg mot internationell lansering.

Direkt från en succévisning i Sundance har man också hämtat Göran Olssons The Black Power mixtape 1967–1975. Olsson, som häromåret gjorde Billy Paul-dokumentären Am I black enough for you, har hittat enastående reportagematerial i svenska tv-arkiv om svart aktivism i USA under 60- och 70-talet och klippt ihop ett unikt dokument. Ett rikligt Ingmar Bergman-retrospektiv med cirka 60 titlar gör slutligen Sverige till årets numerärt högst representerade filmnation i Berlin.