Det är ingen slump att belgiske Michael R Roskams regidebut Bullhead till större delen utspelas i halvdunkel. Det är ett oerhört mörkt drama, där hormoner spelar huvudrollen. Boskapsuppfödaren Jacky Vanmarsenille ger sig in i en skumraskaffär kring hormonbehandling av kött med några skrupelfria skurkar.

Redan som barn fick han lära sig att injicera boskapen med motiveringen att det gäller att hjälpa naturen på traven. Själv är han också ständigt uppumpad på steroider. När så en av de främsta bekämparna av den belgiska hormonmaffian hittas mördad trappas dramatiken upp.

Från det lågmält ödesmättade anslaget som talar om ett förträngt, traumatiskt minne och fram till den högdramatiska finalen hålls åskådaren i ett järngrepp. På vägen är turerna stundtals snåriga och persongalleriet aningen rörigt.

Språkförbistringen gör sig genomgående gällande, både mellan valloner och flamländare och mellan olika regionala dialekter. Barndomsminnet, som i sin fasa befinner sig bortom all föreställning, läggs på nytt i öppen dag.

Roskam har skapat en starkt fatalistisk skildring, överskuggad av testosteron, manlighetsproblematik och hämndmotiv. Matthias Schoenaerts, som kraftfullt förkroppsligar huvudpersonen, tvingades lägga på sig 27 kilo i ren muskelmassa för att kunna spela sin roll. Resultatet har blivit en välgjord och välspelad film på blodigt, manligt allvar.