Det var inte helt lätt att förhålla sig till Marvels seriehjältar på sin tid. Figurer som Spindelmannen, Fantastiska Fyran, Captain America och X-männen tog, med avstamp i gamla godingar som Läderlappen och Stålmannen, genren rejält framåt.
De hade mänskliga kvaliteter och brister, komplicerade känsloliv, till och med en vardag, de involverade sig emotionellt med sina motståndare och de bytte ibland rentav sida från gott till ont. Vissa var aldrig goda ens från början.
Att stifta bekantskap med Hulk, en ful grön bjässe med gravt begränsat ordförråd och ständigt dåligt humör, måste den gången ha varit en smärre chock. Kunde man heja på en sådan? Det kunde snart läsarna, vars antal bara ökade. Så gjorde också Marvels kompani av superfigurer, ofta ackompanjerade av medryckande ljudeffekter som TWHIP!, BAMF! och inte minst KRAKA-THOOM!
Efter en lite skakig start – Roger Cormans möte med fenomenet gav aldrig förväntad dynamik och George Lucas fick brakfiasko med Howard the Duck – har Marvel klaffat med bioduken. Sedan 2000 har runt två dussin filmer gått upp och både nya och gamla fans har stiftat bekantskap med ovannämnda personligheter (minus Howard), uttolkade av namnkunniga skådespelare och iscensatta av rutinerade regissörer.
Idag har all på sin tid nyskapande problematik med komplicerade personligheter hunnit ikapp och känns given i upplägget. Lägg till detta en avancerad teknologi som kan visa upp i stort sett vilket överdådigt scenario som helst. Många av filmerna har gått hem, också hos kritikerna, som med vissa invändningar gett väl godkänt.
Precis det betyget får också The Avengers, aningen löst byggd på den supergrupp som bland andra inkluderar Iron Man, Thor, Captain America, Hawkeye och Hulk. Spider-Man ingår egentligen också, men måste frånvara på grund av rättighetsskäl. Black Widow tillkommer dock. Allt leds av Nick Fury, ledare för SHIELD, superorganisationen som verkar för jordens säkerhet.
Skurken är Loke, Thors onde styvbror. Via en intergalaktisk armé ämnar han förslava mänskligheten. Avengers-gruppen, full av strulig dynamik, tar upp kampen. KRAKA-THOOM! säger det.
Annat vore allvarligt talat konstigt. Uttolkarna heter Robert DowneyJr, Chris Evans, Mark Ruffalo, Chris Hemsworth, Scarlett Johansson, Jeremy Renner, Tom Hiddleston, Samuel L Jackson, Cobie Smulders, Gwyneth Paltrow och Stellan Skarsgård.
Rutinerad regissör är kultförklarade Joss Whedon, som gett oss Buffy vampyrdödaren och skrivit flera tidigare Marvelfilmer. Tillsammans bjuder man på just så maffig underhållning som man kan vänta. Filmens 142 minuter kunde kanske kortas något, men när ännu en pay-off plötsligt dyker upp så är det nästan glömt. Hulken står för många av dem. Grönt är sannerligen skönt.
I en sedvanlig cameo syns åter igen Mr Mighty Marvel himself, Stan Lee, skaparen av detta universum. I december fyller han 90 år. Han kan med rätta se tillbaka på en karriär som extraordinär innovatör inom denna sanna amerikanska kulturyttring kallad tecknade serier, bland vissa sett som ett vulgärt medium, icke desto mindre högst effektivt, först som lärobok i engelska för nyanlända immigranter, snart också av egen kraft som unik berättarform och sedermera också i fin synergi med filmmediet.
I god form verkar han också vara, Lee, fullt redo inför nästa bioäventyr. Ett halvdussin är redan på gång för den som är på humör.
