Webb-tv
Let me in är den amerikanska remaken av den svenska succé-filmen Låt den rätte komma in, baserad på John Ajvide Lindqvists bok med samma namn.
Betyg: 4 av 6
I Cloverfield-regissören Matt Reeves nyinspelning av Låt den rätte komma in har Blackeberg bytts mot ett motsvarande bostadsområde i amerikanska Los Alamos. Det är 1980-tal även här, den mobbade Owen bor med sin nyseparerade mamma och på radion hörs inte nyheter om Bresjnev men väl Reagans ”Evil empire”-tal.
Reeves plankar mycket rakt av: Snöfallet, Rubiks kub på klätterställningen, de rituella avrättningarna utförda av Per Ragnar-lookaliken Richard Jenkins, överfallet i gångtunneln, och avslutande harmageddon i simhallen.
I tempo och ton lutar sig Let me in mer mot murrig 70-talsskräck än nordiskt vemod. Relationen mellan barnen är mer central och andas tuggummidoftande puppy love snarare än hämndbegär; pedofiloffret/vampyren är mindre androgyn, mobboffret nördigare, mobbarna mer verbala, polispådraget större. Att alkisgrannarna förvandlats till bodybuilders säger en del om hur man sockrat anrättningen, som trots allt är rätt läcker.
