Betyg: 2 av 6

Will Eisner (1917-2005) var alltid ett bra namn att kontra med då fariseiska föräldrar ojade sig över serier som fördummande fenomen. Så gediget som han skrev och tecknade sina alster har få gjort; gränsen mellan serie och romankonst suddades ut, har det sagts.

Nu har Frank Miller, själv ryktbar serieskapare i Eisners liga, fått lov att regissera filmatiseringen av Eisners legendariske brottsbekämpare Spirit, en superman i blå kostym, röd slips och svart mask. Eftersom Spirits tid är 40-tal så råder mycket noir-stämning, inte olik Millers egen Sin City, vars stil denna film liknar.

Men någonstans på vägen har det gått överstyr. Att man har klippt ner för en lägre USA-åldergräns kan spela viss roll. Resultatet är i alla fall en röra, bitvis obegriplig, bitvis förryckt, bitvis intressant, bitvis tafflig – i den sanna bemärkelsen ”vanity project”. Ibland ser det ut som rå parodi på europeisk 60-talscineasm med alienerat folk i extrema vinklingar och kostymeringar. Vissa av dessa scener är det roligaste jag har sett i år. Dessvärre var det nog inte helt meningen att det skulle vara så. Här känns ofta skådespelarna mera alienerade än karaktärerna.

Publiken kommer nog också att bli lite nollställd. Fast kanske utropar Cahiers du cinéma-kritikerna detta till ett mästerverk, precis som i Peter Sellers-filmen Ta fast räven. Det vore vackert på något sätt.