Onceregissören John Carney före­drar att göra film för lite pengar, förklarar han på telefon från hemstaden Dublin.

–Då bryr sig ingen om filmen blir en succé eller inte, folk lämnar en ifred och man kan uttrycka sig på det sätt som man vill.

Men just när det gäller Once fanns det fler skäl till den spartanska inspelningen. Filmen handlar om en kille (Glen Hansard­) som spelar ihop pengar på Dublins gator, och träffar en tjeckisk tjej (Markéta Irglová) som i sin tur försörjer sig på att sälja rosor, tidningen The Big issue­, och på att städa åt bättre bemedlade.

–Det finns inget värre än när man försöker fejka fattigdom, när Hollywood ska göra film om hemlösa människor. Så mitt mål blev nästan att alla i teamet skulle vara lite hungriga hela tiden. Vilket­ är anledningen till att ingen i Dublin kommer att vilja jobba med mig igen.

John Carney spelade bas i Glen Hansards band The Frames i början av 90-talet. Men från början var det meningen att Cillian Murphy, rådjursögd irländsk skådis­ som bland annat synts i zombiefilmen 28 dagar senare och Cannes-vinnaren Frihetens pris, skulle spela den manliga ­huvudrollen - som han gjorde i Carneys film On the edge 2001.

–Glen skulle egentligen bara skriva några låtar till filmen. Men när det visade sig att Cillian inte kunde vara med blev det ett lyckligt sammanträffande att Glen kunde det, och han är ju bäst på att sjunga sina egna låtar. Sedan var det ju också lyckat att Glen och Marketa kände varandra, och att de blev ihop under inspelningen, det fanns en väldig kemi mellan dem.

John Carney utgick från sig själv när han skrev manuset: Hans flickvän bodde i London, han kände sig alienerad från sina gamla vänner som hade flyttat till förorten och skaffat barn.

–Jag identifierade mig mer med invandrare i Dublin, människor som inte kör stadsjeepar och äger fastigheter, så jag ville skriva en historia om en Dublinbo och en tjej med utländsk bakgrund. Två människor som hade blivit lämnade i sticket av The Celtic Tiger (smeknamnet på ­Irlands ekonomiska boom det ­senaste decenniet, reds anm).

Scenen när de går hem till en kompis och sitter och äter och sjunger tillsammans vid ett långbord, är det en realistisk bild av Dublinbor?

–Ja definitivt, känner man rätt människor så kan man fortfarande hitta fester där man bara spelar musik, där tv:n inte står på och där ingen tar ecstasy. Men visst, det är en del av staden som håller på att dö ut. Många av de förändringar som sker i Dublin är jättebra och har behövts länge, men en del av stadens själ har kompromissats bort.

Glen Hansard spelade gitarristen Outspan Foster i den irländska musikfilmen framför andra, The Commitments från 1991. En film som John Carney absolut inte hade som förebild för Once.

–Nej, jag hatar The Commitments, jag står inte ut med den. Den är så fejkad, full med klichéer och stereotyper.

Har du berättat det för Glen?

–Ja, han är väldigt besviken på mig, han älskar den ju själv.