Det handlar inte om att välja en kvinna före en man. Projekten måste vara lika bra annars blir det en negativ särbehandling. Så sa den nytillträdde långfilmskonsulenten Lars G Lindström i en intervju med SvD 24/8.

Men nej Lars, du har fel. Det handlar i högsta grad om att välja en kvinna före en man. Den svenska filmen präglas redan av en negativ särbehandling där män väljs före kvinnor på grund av ingrodda strukturer där mäns berättelser, baserade på föreställningar om mäns erfarenheter i en mansdominerad värld, styr.

Det finns ett mångfaldsmål i filmpolitiken. Eftersom det diffusa begreppet kvalitet tycks omöjligt att applicera på enskilda verk – är det konstnärligt värde som bedöms eller succén i biljettkassan? – så bör man istället tolka det som att svensk film blir kvalitativ när den sammantaget når en bredd, till exempel i hur den speglar sin samtid.

För att bryta strukturerna och ge plats åt nya berättelser om denna samtid så behövs det upphovsmän med andra erfarenheter – och ambitioner att berätta ur andra perspektiv. Kritikern Amy Taubin skrev nyligen i filmtidningen Sight & Sound om varför kvinnliga regissörer så sällan tar ut svängarna och menade att det beror på att kvinnor som strävar efter maktpositioner i en patriarkal sfär undviker att göra något som får dem att verka definierade av sin livmoder. Kvotering ger inte automatiskt nya berättelser – men kan behövas för att i längden skapa dessa på en manlig arena.

Filmprojektet Dirty diaries som släpptes på dvd igår visar tydligt behovet av andra kreatörer för att skapa något nytt. Med mobiltelefonkameror och ett litet stöd från Svenska Filminstitutet ger sig de 13 regissörerna – alla utom en är kvinnor – på vad som ofta uppfattas som den mest manliga av genrer, tillika mest kvinnofientliga, och försöker göra feministisk porr.

Här finns en befriande bredd i skildringar av samlag, onani och hyllningar till anus som sammantaget suddar ut homo-, bi- och heterogränser. Det är roligt, provocerande och upphetsande utan att fastna i klichéer om kvinnlig erotik med softade linser och diffusa bilder. Min favorit heter Skin och skildrar utmärkt förspelet som ett sätt att komma under huden på sin partner.

De lyckade resultaten visar att det går att skapa upphetsande porr med feministiska intentioner, och jag är övertygad om att det beror på kombinationen av den tydliga strategin och att regissörerna har andra erfarenheter än de som vanligtvis gör porrfilm.

Dirty diaries släpper in ny sexualitet i den svenska filmens sovrum, vilket är en lika angelägen spegling av samhället som Mikael Persbrandt och Lena Endre i den äktenskapliga sängens lakan.

Dirty diaries visas på Bio Rio vid Hornstull 5 och 6 september kl 20.30.