Helena af Sandeberg spelar läraren Ewa Kaludis kring vilken mångas tankar kretsar.
Betyg: 4 av 6
Det är inget avslöjande att berätta att varken Kim Novak eller Genesarets sjö förekommer annat än i titeln på den här filmen. Det är den filmstjärnevackra läraren Ewa Kaludis – som sätter alla manshjärtan oavsett ålder i brand – som liknas vid Kim Novak. Genesaret kallas av okänd anledning ett gistet sommarhus vid en sjö. Vi befinner oss i ett mindre samhälle i ett tidigt 60-talssverige.
Det artar sig till en riktig ”höjdarsommar”, som de två 14-åriga pojkarna Erik och Edmund uttrycker det. De ska tillbringa sommarlovet i Genesaret med Eriks äldre romanskrivande bror Henry som enda övervakare. Ett sommarlov bestående av svettiga cykelturer längs vindlande vägar, drömska roddturer på spegelblankt vatten, magiska kvällsbad i månskensgata och inte minst spänning i form av den kriminella grannfamiljen Lundin. Men över alltsammans svävar bilden av Ewa Kaludis som en huldra och hägring i Philip Ögaards vackra foto.
För det som kommer att tilldra sig pojkarnas största intresse är det onämnbara triangeldrama som utspelas inför deras uppspärrade ögon. Den vackra Eva är förlovad med den brutala handbollstjärnan Kanon-Berra men dras ohjälpligt till den intellektuelle och känslige Henry. Jonas Karlsson gör honom till en riktig hjärtekrossare i Marlon Brando-linne och James Dean-frisyr. Varje flicka skulle falla som en fura. Pojkarna blir hans hemliga vapendragare.
Håkan Nesser, vars bok filmen bygger på, vore ju inte den han är utan en kriminalhistoria invävd i kärlekshistorien. Plötsligt inträffar ett inte helt oväntat mord. Och in i idyllen stövlar kommissarie Lindström, iskallt spelad av Anders A. Rosendahl och ställer obehagliga frågor.
Martin Asphaug har gjort en trogen och smidig överföring av romanen. Tidsmarkörerna är diskreta, några Pommacflaskor, Lucky strikecigaretter och en Saab 93:a. I början är berättarrösterna litet väl dominerande men avtar efter hand. Kim Novak berättas både genom den vuxne Eriks (Johan H:son Kjellgrens) tillbakablickar och genom den unge Eriks pågående iakttagelser. Övergångarna mellan då och nu är eleganta.
Ändå kan man inte undvika att tänka på andra svenska filmer på temat ung pojke väcks sexuellt som Mitt liv som hund, där det också finns en yppig kvinna och en döende mamma, eller Lust och fägring om en ung pojkes dragning till sin lärarinna. (Scenen där pojkar runkar medan de tittar på ett samlag genom ett fönster är närmast stapelvara i filmhistorien.)
Det är välspelat på alla händer som så ofta i svensk film men för svalt. Det man saknar är litet temperament särskilt jämfört med de ovan nämnda filmerna. Passionerna finns där ju som i Eriks inre ramsa ”döden, cancer, knulla, kärlek”.
Filmens upplösning är inte lika klar som bokens. Överlag känns avsnitten med den vuxne Erik rumphuggna. I romanen väntar en överraskning som hade behövts även i filmen.
