Betyg: 2 av 6

Såsom tillhörande kategorin kunder min bank värnar – d v s som har stora bolån – blev jag häromdagen inbjuden till förhandsvisning av Beck – I stormens öga. Visningen skulle inledas med rykande heta tips om fondsparande. Jag tvangs tacka nej till denna festkväll men var ändå nöjd med att ha fått svar på gåtan varför denna film går upp bio. För att stora företag i Sverige ska ha något att fylla sina kundvårdande events med.

Annars hade nog dvd-formatet kunnat stilla svenska folkets omättliga hunger efter lönnfeta grånade poliser jagande alltmer obskyra kriminella organisationer i stålblå ljussättning och ruffiga betongmiljöer. Underhållningsvärde i denna taffliga historia om ett Gunvald Larssons ex som trasslat in sig i en grupp miljöterrorister som hotar att spränga Forsmark i luften är närapå lika med noll. En kidnappad son, en epileptiskt sammanklippt biljakt längs Valhallavägen och långa tagningar på Persbrandts bekymrade blick fångad i en backspegel höjer inte spänningen nämnvärt.

I stället finner jag mig funderande på varför en topphemlig terrororganisation har ett lättspårat fast telefonabonnemang. Och varför filmen heter I stormens öga. Är det inte en zon där det råder lugn? Borträknat den intellektuella stiltjen finns inte mycket till lugn i den här uppskruvade filmen.