Betyg: 4 av 6
Denna drömska meditation från Kuala Lumpurs slum liknar ingenting annat på biorepertoaren. Möjligen Roy Anderssons Du levande i sina långa, statiska enbildstagningar av människor som söker ömhet och vila.
En man ligger i ständig koma, rätt brutalt vårdad av sin mamma(?) och en ung flicka. Replikerna är mycket få. En annan man, som blivit brutalt nedslagen, omhändertas däremot väldigt ömsint av en annan man, som väntar sig kärlek i gengäld men blir sviken. När den sönderslagne helats dras han och den unga flickan till varandra.
Man skulle också kunna likna Jag vill inte sova ensam med In the mood for love i dess totala rumsliga slutenhet. Inte en glimt av himmel eller solljus tränger in hos dessa människor, men det ångar av hetta och så småningom rök från bränderna på Sumatra. Den sammanbindande länken är en mycket tung och mycket smutsig madrass som i slutbilden flyter som ett moln över mörkt vattnet.
