Betyg: 4 av 6

Efter att ha både gjort och givit ett antal både mer och mindre lyckade intervjuer i mina dagar, är det med roat intresse och fläckvis igenkänning jag bevittnar mötet mellan Pierre och Katya i Steve Buscemis nyinspelning av Theo van Goghs (just det, han som i november 2004 blev mördad av en islamistisk fanatiker) Interview.

Det börjar illa. Hon (Sienna Miller) är den sexiga såpastjärnan, en följetång i slaskpressen, och hon är en timme sen till restaurangen. Han (Steve Buscemi) är reportern som ser sig själv som synnerligen seriös och som är demonstrativt ointresserad av vad han uppfattar som föraktligt kändistjafs och ett förnedrande uppdrag. Bägge vill mycket hellre vara någon annanstans och går snabbt varandra på nerverna.

Och snart blir det ännu värre. Hon och han hamnar efter diverse turer i hennes vindsvåning. Samtalet slirar iväg och ingen av dem lyckas sätta punkt. Drycker dricks och droger dras in i näsborrar, vilket troligen bidrar till att den ömsesidiga fientligheten intensifieras. Han ser henne som en bortskämd slampa vars enda begåvning ligger i konsten att förföra; hon ser honom som en i alla avseenden hycklande föredetting.

Men under plötsliga pauser i grälandet utvecklas något som liknar intimitet av olika sorter: inviter, tårar, bekännelser. Frågan är dock om ens någonting är vad det verkar. Frågan är om det här inte är fråga om två lömska ulvar som turas om att dra på sig fårakläder i bedrägliga syften. Svaret får vi i slutet, som här inte ska avslöjas.

Interview är, på gott och ont, en teatral orgie i frenetisk munhuggning och skulle med fördel kunna sättas upp av fria grupper i mörka källare. Själva texten är våldsamt ojämn; på sina ställen blir konstruktionen uppenbar och illusionen spricker. Samtidigt har den en puls och energi som de båda skådespelarna förmedlar med virtuos skärpa.

De gör sina karaktärer med frätande insiktsfullhet, och de gör Interview till en fascinerande betraktelse över berömmelse, självförakt och isolering. Synd bara på det ansträngt fiffiga slutet. Filmen hade vunnit på bibehållen mångtydighet.