Webb-tv
Från Steven Soderbergh, regissören bakom bl.a. ”Oceans Eleven” kommer CONTAGION, en apokalyptisk actionthriller med bl.a. Matt Damon, Gwyneth Paltrow, Kate Winslet och Jude Law i rollerna.
Betyg: 5 av 6
Någon mindre vacker dag händer det: fel fladdermus kommer i kontakt med fel gris, troligen någonstans i Kina där djur lever nära inpå människor och människor lever nära inpå varandra.
Sedan gör de snabba transporterna i en globaliserad värld resten. Contagion iscensätter detta katastrofscenario med isande saklighet.
Först ser det ut som isolerade händelser. En kvinna i Minneapolis – hon råkar spelas av Gwyneth Paltrow, men filmen gör ingen affär alls av den saken – utvecklar obegripliga symptom och avlider omedelbart efter ankomst till sjukhus, en hostande man i Tokyo överlever inte sin bussresa. Och så vidare.
Folk reser, folk exponerar sig för risker och folk dör. Men i en uppkopplad värld framträder snart ett mönster som tydligt indikerar en epidemi, en ny och dödlig virusvariant mot vilken man inte har någon behandling alls att sätta in.
Och klockan börjar ticka. London, Chicago, San Francisco: miljonstäder där en smittbärare snabbt ställer till med omfattande förödelse.
Contagion är berättelsen om hur virus fungerar och vad det kan göra med ett samhälle. Myndigheterna måste å ena sidan informera, å andra sidan tona ner hotet för att undvika panik. På nätet härjar bloggare och allsköns skitpratare som anar konspirationer och sprider galenskaper, och när dessa galenskaper går att omsätta i pengar blir de farliga på riktigt. Påstådda mirakelkurer blir plötsligt hårdvaluta. När efterfrågan överskrider tillgången, blir det kravaller på gatorna.
Samtidigt finns det ett problem med alltför hård kontroll över alla de processer som syftar till att bromsa infektioner och få fram ett vaccin. Det går inte att förutse var och hur ett genombrott kan ske, det går inte att väga fördelar mot nackdelar eftersom alla viktiga variabler är komplett obekanta.
Filmen rör sig snabbt och smidigt över världen och mellan olika nivåer, från kontinent till kontinent, från kommandocentralens ohyggliga helhetspanorama till enskilda drabbades enskilda helvete.
Den återger larmet, frustrationen, paranoian. Och den har firade stjärnor i närmast perverst överflöd och har därför råd att åsidosätta den konvention som säger att berömda skådespelare klarar sig åtminstone större delen av filmen. Här stryker de med till höger och vänster precis som alla andra. Ingen går säker.
Filmen har föga tröst att erbjuda den ängslige, den skyr metodiskt allt vad sentimentalitet heter, men den inskärper som ingen annan vikten av god handhygien.
