Efter ett par dagar av gränsöverskridande aspirationer inom den konstnärliga världsfilmen formligen vibrerade Cannes under söndagen både av genuint anglosaxiskt filmberättande och neonstrålande Hollywoodglans. Anledningen: Indiana Jones och kristalldödskallens rike. Många hundratals förhoppningsfulla beundrare sågs kuta runt på gatorna utanför det stora festivalpalatset i en lika ivrig som dödfödd jakt på biljetter till första visningen på Grand Théâtre Lumière, full till sista fåtöljen av cirka 1500 skoningslöst utvalda åskådare.

Efter två timmars färgsprakande raffel hölls sedan formidabel presskonferens med Steven Spielberg, George Lucas, Cate Blanchett, Jim Broadbent, Ray Winstone, Karen Allen, Shia LaBeouf, John Hurt samt, tvivelsutan, Harrison Ford, kvinnors älskling, mäns förebild och barnens hjälte över hela klotet.

Hur bär han, Indiana Jones, egentligen sig åt för att vara så påpasslig och uppfinningsrik, lät en rysk journalist undra via sin åttaårige son. Ford själv hänvisade till karaktärens odiskutabla intelligens och sarkastiska humor, samt, kanske viktigast: skurkarna.

– Se dig om här i rummet, det är fullt av dem, färgstarka elakingar som förser honom med allehanda möjligheter att ständigt överträffa sig själv. Om nu en åttaåring alls behöver veta sådant.

19 år har gått sedan förra Indiana Jones-filmen. Nu är det 1957 och klassiskt kallt krig och Indiana konfronteras här med Irina Spalko (Blanchett i Louise Brooks-frisyr och med accent som en rolig Greta Garbo), sovjetisk järnlady med stort intresse av att styra världen. Den möjligheten finns faktiskt också, för den som får fatt på kristalldödskallen från Akator i Peru, där spanska conquistadorer en gång lär ha hittat El Dorado, guldstaden.

Till sin hjälp har Jones denna gång unge skinnknutten Mutt (LaBeouf), så våghalsig och uppfinningsrik att man nästan kunde tro att de var far och son. Och minsann, gamla flamman Marion (Allen) levererar i detta sammanhang en liten nyhet… Här ett par premisser för nya Indiana Jones-filmen, ett projekt som skjutits upp länge nu, särskilt på grund av Steven Spielberg.

– Redan 1994 gick Harrison Ford ut och sa att han var redo för hatten igen. George Lucas och han har gjort sitt bästa för att övertala mig. Men jag har ju mest varit inne på allvarliga filmer de senaste åren, deprimerande historiska dokument. Jag har velat visa mina barn hur världen verkligen ser ut. Men så gjorde jag en ny Jurassic Park och kände att för tusan, detta kändes ju bra!

Och det kan mycket väl komma mera Jones, tycker han.

– Vill ni se dem så ska vi gärna göra dem. Jag får intrycket av att det är många som vill det. Ständigt, ständigt kommer folk fram till både George och mig och frågar om en ny Indiana Jones och E.T. Medan ingen någonsin ber mig om en fortsättning på A.I. eller 1941…

En påläst Indiana-expert passar på att undra över hur detta porträtt stämmer ihop med den 93-årige Jones som dyker upp i tv-serien om hjältens unga år. Det behöver han inte, anser Lucas.

– Bekymra dig inte alltför mycket om den saken, säger han. Den idén funkade nog inte helt… så den glömmer vi.

Det blir också diskussioner om digitalt (Lucas stora teknologi) kontra celluloid (Spielbergs föredragna råvara), Fords fantastiska stunts (”Jag föredrar att kalla det fysiskt skådespeleri”), Blanchetts accent (”Jag vill be hela det ryska folket om ursäkt”) och så kärleksbombar man varandra som bara Hollywood på PR-vals kan göra – Ford gentemot Spielberg så att man nästan blir rörd.

– Steven är verkligen ”the hardest working man in showbusiness”, nu när James Brown inte längre är med oss.

– Fast dansa, det kan han ju inte.