Betyg: 5 av 6
Någon kanske minns The Prestige, trollerifilmen som hade premiär i julas. Här är nu ännu en trollerifilm. Behöver vi ännu en trollerifilm? Behöver vi ännu en polisfilm? Då så.
Tiden är 1890-tal, platsen är Wien, Freuds Wien, Mahlers, Schnitzlers och Schönbergs Wien, ett eldorado av idéer och upptåg. Stora krig ska ändra allt men inte än. Just nu ska livet omdefinieras, gärna via det esoteriska och det spiritistiska.
Här möter vi den lika mystiske som briljante Eisenheim, illusionist. Vad Eisenheim kan göra med en näsduk, två duvor och en apelsinkärna har inte setts sedan trollkarlen i Lennart Hellsing-sången förvandlade sig till ett glas saft, som han sedan själv, dumdristigt nog, drack upp.
Även Eisenheim lever farligt. Han är kär i sköna hertiginnan Sophie von Teschen, ett vanskligt parti, dels för att Eisenheim egentligen är son till en möbelsnickare och heter Edward Ambramovitz, dels för att en viss Leopold, habsburgsk kronprins, också har ett gott öga till Sophie. Men Eisenheim har ju en del tricks i ärmen, vilket vi snart blir varse…
Det är storartad underhållning som serveras och de inblandade går glatt in för sina brokiga typer; Edward Norton som gäckande magiker och Paul Giamatti som den ståndaktige kommissarie Uhl, utskickad av prins Leopold för att sätta stopp för Eisenheims lömska ränker. Rufus Sewell, den ondskefullt blåblodige Leopold, har den skurkaktigaste mustaschen sedan Svarta Handen, han som brukade binda fast fagra ungmör på järnvägsräls till dramatiskt pianoklink (att det istället är den tröttsamme Philip Glass som fått göra musiken är ett litet om än minus). Alla talar med lustig Hollywood-tysk accent, precis som i Frankenstein-filmerna från 30-talet. Jessica Biel är klassiskt ”love interest” och tycks ha detta Något som kameran tycks älska. Låt oss innerligen hoppas att hon blir mer än nästa Lindsay Lohan-kändis.
