Betyg: 3 av 6

Det finns stunder i den här filmen som påminner mig om när jag varit i Tyskland och sett en trailer för någon (in)hemsk komedi där folk springer runt och gastar. Omdömesgilla vänner informerar mig då om att detta (till exempel) är Thomas Gottschalk, något av ett geni. Trots att det kanske inte märks just här.

Även våra HippHipp!-vänner tangerar det geniala. Vilka skrattparoxysmer har de inte åsamkat, blott via en duva i luva, en blind nazist eller lite strössel? Jag tyckte även om Itzhaks julevangelium, där seriens favoritfigurer mänskliggjordes i en samtidston som inte alls är dessa intelligenta kreatörer fjärran.

Och nu, långfilm. Viss oro infinner sig – också Monty Python hade storduksproblem – men också förväntan. Detta är folk med potential att tillföra svensk film ett eller annat stort.

Detta är nu inte den filmen. Det intelligenta finns här, men ofta blir det buskis av den inkompetente SVT-reporterns turer i ett sömnigt liliputland i Nordafrika dit en storterrorist kommer och sätter fräs på den spinkiga intrigen.

Skada, med tanke på potentialen. Som dock ofrånkomligen lyser igenom och ger mersmak. Minns Ali G Indahouse (inte det?) och sedan Borat (just det!). Det där stora kommer, vänta bara. Gärna med ett bredare register från Jansson, en fin skådespelare som man gärna såg i en genuint ond roll en dag.

Och så måste ju Sanna Persson vara med.