Betyg: 4 av 6

Det börjar som en iscensättning av en utstuderad och åtminstone inledningsvis och delvis ömsesidig pornografisk fantasi. Han är den välsituerade familjefadern och affärsmannen; stram, kultiverad och gymnastiserad. Hon, å sin sida, är den unga och oskuldsfulla jungfrun i huset; mjuk, undergiven och åtråvärd i sin åtsmitande uniformering. Han tränger sig på och in med viril beslutsamhet, till lika delar tvång och övertalning; hon ger efter och låter sig berusas av den förbjudna njutningen.

Men givetvis spelar dessa båda detta delikata spel med helt olika insatser, varför det hela utvecklar sig till ett hjärtslitande ödesdrama med såväl feministiska som klasskrigiska dimensioner när de heta famntagen så småningom, och ofrånkomligen, resulterar i en graviditet. Han svävar ovanför alla praktiska hänsynstaganden med sin Beethoven och sina årgångsviner, medan hon har satsat hela sin prekära existens.

Vaksamma blickar bevakar de bägge älskande (eller vad man ska kalla dem). En oäkta födsel skulle innebära en förskjutning i hushållets maktbalans, varför hustru och svärmor börjar smida sina illasinnade ränker, understödda av den gamla och förbittrade hushållerskan. Det handlar nu om något så oändligt mycket viktigare än den äktenskapliga troheten, nämligen makt och status.

Koreanska Housemaid är en komplicerad och stiliserad balansakt mellan hetta och kyla, en tryckkokare dekorativt paketerad i en frysbox. Machiavelli möter de Sade i ett modernistiskt marmormausoleum med lyxinredning. Den melodramatiska finalen innebär en våghalsig och kanske inte helt framgångsrik utmaning av löjet.