Betyg: 3 av 6

”När människan ser något hon inte förstår, då ser hon det inte”. Så talar Gunilla Röör i rollen som ”henne”, klättrandes utefter en karg sluttning. Men det är inte riktigt sant. Vad människan gör inför något svårförståeligt, är att förenkla genom att dikta ett förklarande sammanhang. Det sker mer eller mindre automatiskt på alla nivåer, från perception till religion.

Och ungefär så får man behandla denna collagefilm där gränsen mellan dramatisering och dokumentärt är flytande. Röör spelar en kvinna som antingen sysslar med installationskonst eller också drömmer att hon gör det, som antingen tvingas äta exotisk mat av en sträng Regina Lund i lila hår, eller också drömmer det, och så vidare. Filmen öppnar sig mot den stora motsägelsefulla världen, rör sig bort från den intellektuella utläggningen mot det ordlöst sinnliga: smekningar, beröringar, hår, hud.

Den saknar visserligen berättartekniska konventioner, men den är inte helt fri från multitud- och utlevelseromantiska klichéer.