Betyg: 4 av 6
Anberber drömmer en återkommande mardröm om hur han förgäves – med pappersbitar ur sina böcker – försöker täppa till hålen i en säck med sand, som håller på att dränka honom. Byns andliga ledare tolkar drömmen som att sanden är det etiopiska folket, hålen alla deras problem och pappersbitarna Anberbers i detta sammanhang värdelösa kunskaper. Anberber är medicinsk forskare, men hans by har inte ens sjukvård. Det är ett djupt gripande koncentrat av sitt lands historia Etiopiens store regissör Haile Gerima presenterar i historien om Anberber, som kommer tillbaka till sin hemby Teza som en förlorare efter studier i Europa. Vi får växelvis följa honom som mogen man i den fattiga, krigshärjade före detta kolonin och som hoppfull ung student i ett främlingsfientligt Europa.
Vid den vackra Tanasjön där byn ligger står ett pampigt monument över fallna italienare från Abessinienkriget, men inget över alla de etiopier som dödades. Hoppet, som tändes bland unga studenter efter 70-talets revolution, släcktes snart under Mengistus marxistiska militärdiktatur. Efter att han avsatts fortsätter ett till synes ändlöst inbördes- och gränskrig.
Den lilla tröst som finns, hittar Anberber i värmen hos sin mamma, modet hos de kvinnor som gömmer sina söner undan militären och styrkan hos Tadfe, kvinnan, som vågat bryta mot byns förlegade lagar. Där i den fredliga kvinnogemenskapen, tycks Haile Gerima mena, spirar hoppet om en bättre framtid för Etiopien.
