Många är de manliga skådespelare som dragit på sig klänning i en nödsituation och föga trovärdigt föreställt kvinnor eller ska vi kalla dem fruntimmer, som Stig Järrel i Fram för lilla Märta, Dustin Hoffman i Tootsie eller Robin Williams i Välkommen Mrs Doubtfire, men vi har accepterat dem eftersom filmerna varit komedier som velat skoja med könsrollerna.

Färre är de filmer där kvinnor spelat män. Hilary Swank som Brandon Teena i Boys don't cry var ett lysande undantag och på blodigaste allvar.

Albert Nobbs är inte heller någon komedi. Filmen bygger på en novell av författaren George Moore (1852-1933) och har av vad som framgått ingen verklighetsbakgrund, vilket inte gör historien mindre trovärdig.

Albert Nobbs, spelad av Glenn Close, är en omtyckt servitör och butler på ett fint hotell i det fattiga Dublin i slutet av 1800-talet. Men han är alltså kvinna.

Ett trauma i ungdomen gjorde att hon valde att låtsas vara man, men hon är hela tiden livrädd för att bli avslöjad och utkastad tillbaka i rännstenen.

När en annan kvinna utklädd till man dyker upp på hotellet känner hon sig både hotad och hoppfull. Kan den andra kvinnan leva ett lyckligt om ock hemligt liv med en annan kvinna, varför skulle inte Albert Nobbs kunna göra det?

Albert börjar uppvakta servitrisen Helen med hopp om att de tillsammans en dag ska driva en tobakshandel för de drickspengar han har sparat ihop och gömt under golvet i sitt rum. Men Helen har redan en fästman.

Här talas egendomligt nog aldrig om homosexualitet. Vi förstår att den andra utklädda kvinnan delar säng med sin fru men Glenn Closes karaktär verkar närmast asexuell. Det hon är upptagen av är om och när hon ska berätta för sin tilltänkta att hon är kvinna, inte vad som ska hända sedan.

Det är en intresseväckande historia och det ges talande glimtar om var toleransnivåerna i olika klasser går för ett könsöverskridande. För de rika gästerna på hotellet är det inget problem att ha samkönade förbindelser, män kan även klä sig i klänning på maskerad.

För enklare folk skulle ett likadant beteende antagligen innebära polishämtning, men samhällets inställning till avvikande är inget tema som filmen utvecklar.

Problemet med Albert Nobbs heter Glenn Close. Det hjälper inte att detta länge varit ett hjärteprojekt för Glenn Close som även spelat Albert Nobbs på scenen.

Hennes ansikte ser i sitt naturliga tillstånd ofta ut som en antik mask, här understryker man det ytterligare. Ibland ser hon helt vaxlik ut, vilket gör henne mera till en freak hämtad från Madame Tussaud än till en levande varelse som man kan känna sympati för.

Det finns ingen möjlighet att någon, allra minst den förtjusande Mia Wasikowska som servitrisen Helen, skulle kunna uppfatta denna egendomliga varelse med sina stela rörelser, sitt blanka ansiktsuttryck och sina stirrande ögon som en normal människa än mindre som en man.

Glenn Close ser utklädd ut från första början. Till och med kubben sitter konstigt. Enda gången Albert Nobbs faktiskt ser äkta ut är när hon klär sig i klänning då ser Glenn Close plötsligt ut som en utklädd man.

Då är Janet McTeer mycket mer trovärdig och spännande i rollen som den andre mannen i filmen.