Naturligt ljus. Långsamt berättande. Matt färgskala. Tystnad.
Flickan, Fredrik Edfeldts debutlångfilm, är inte speciellt lik de reklamfilmer han regisserat åt Nokia, Sony och Coca-Cola. Själv beskriver han den som sinnlig.

– Vår idé var att göra på det gamla sättet. Vi ville få fram poesin genom ett starkt visuellt uttryck. Film kan ju få en att känna lukter, ljus och väderomslag. Det försökte vi reclaima.

Flickan i titeln spelas av debuterande Blanka Engström. När hennes föräldrar åker utomlands får hon stanna hemma med sin faster, Tova Magnusson Norling. Efter att ha träffat en man försvinner också fastern, och flickan blir lämnad ensam.

– Det är en bra utgångspunkt för att berätta om hur det är att vara barn. Temat har ju använts förr, till exempel i Flugornas herre och Ensam hemma. Vår film hamnar någonstans mitt emellan, säger Fredrik Edfeldt.

Vi träffas i Acne films klipprum, ett kritvitt och omöblerat rum i bolagets hus i Gamla stan. I Sverige är mångsysslande Acne mest känt för jeans, Iprenmannen och Norrlands guld-reklam. När man nu producerar en långfilm är det lätt att vänta sig en ironisk komedi eller något ytligt och coolt med musikvideoklippning.

Istället blev det ett drama. Filmen spelades in på ”riktig” film. Man anlitade en ljussättare som hade jobbat med Jean-Luc Godard på 60-talet – allt för att få rätt stämning.

Fredrik Edfeldt har förutom reklamjobben varit regiassistent på teater samt regisserat tv-serier och kortfilm. Flera gånger har barn fått huvudroller i hans filmer. Han gillar att skildra världen ur deras perspektiv, och säger att barn kan vara otroligt bra skådespelare.

– Det är tur att vi har så fantastiska vuxna skådisar i Flickan. Annars hade det funnits en risk att barnen spelade skjortan av de vuxna.