Betyg: 1 av 6

Det börjar intresseväckande med fyra bröder, varav två vita och två svarta. De visar sig att kvartetten är adopterad av samma mamma, en änglalik socialarbetare i Detroits slum, som tagit sig an barnen ingen annan vill ha. När hon skjuts vid ett butiksrån möts de vuxna bröderna på nytt vid hennes begravning. De har alla klarat sig någorlunda väl i livet, även om Bobby (Mark Wahlberg) suttit inne en vända. Men nu är all god uppfostran som bortblåst och i stället vidtar ett helt sanslöst skjutande. Målet är att ta reda på vem som dödade mamma, men eftersom Mercerpojkarna sätter en kula i pannan på varje misstänkt innan de ens hinner säga ”hej” kommer de inte särskilt långt i sina efterforskningar.

Skildringen av ruttna gangsterbossar och korrupta poliser drunknar i maskingevärssmatter. Och brödernas reaktionära kvinnosyn ska vi inte tala om. Man vill bara att filmen ska ta slut.
Det är synd att John Singleton, som slog igenom med den våldskritiska Boyz n the hood, numera bara tycks intressera sig för stora vapen och hur de ska hanteras. Mamma är säkert inte glad.